- Jag känner mig aldrig så levande som under vandringsturnéerna, säger Stiko.
Stiko Per Larsson är unik i sitt slag. Han är en musiker som genomför sina vårturnéer till fots. År 2007 började han gå från Rättvik till Stockholm. Varje dag stannade han på olika ställen för att ge konserter. Sedan dess har han gjort en vandringsturné varje vår, och alla har varit väldigt uppskattade.
Det är inte bara de som besöker spelningarna som kan lyssna på Stiko, för han använder mycket ny teknik. Han gör dagliga videobloggar, och varje kväll filmas konserterna och visas live på hans hemsida.
I år ger han sig på att korsa riksgränserna, och går från Stockholm till Oslo.
- Den här gången ville jag göra något större och längre än tidigare turnéer och dessutom kolla in läget i Norge, berättar Stiko. Vi startar den första maj i Stockholm och så tar det en månad att nå fram till Oslo. Det är fjärde gången jag är ute på turné till fots, och det har alltid varit sjukt roligt. Man möter så mycket folk och får se så många platser man aldrig skulle sett annars.
Är du inte rädd att något ska gå fel?
- Oh ja! Fast det har gått bra så här långt. Första dagarna under den första turnén 2007 så var jag riktigt orolig. Hur ska man veta att man klarar en sådan här grej? Men det gör man. Om man bara är envis nog och hyfsat tränad så klarar man det. Klart att det sen kan hända oförutsedda saker, som olyckor eller liknande, men det är ju en del av livet. Saker händer, vare sig man vill eller inte.
Kopplar bort vardagen
Genom vandringarna har Stiko träffat mycket nytt folk. Han tycker att det är något av det bästa med turnéerna:
- Som jag sa, alla möten och galna och trevliga människor som finns ute i skogarna. Känslan av frihet, att man bara ger sig iväg och går varenda dag under en längre period. Man kopplar bort vardagen på något vis. Jag känner mig aldrig så levande som under vandringsturnéerna.
Stiko berättar att sällskapet är en viktig del av vandringarna:
- Det värsta med att vandra är att man kan bli riktigt trött de första dagarna och muskelvärken är ibland fruktansvärd. Men det går alltid över. Ensamheten under min första vandring 2007 var också jobbig. Nuförtiden har jag en sidekick, en hund och en chaufför som kör massa teknikprylar med mig så det är på ett sätt enklare nu.
Första året var jag helt ensam och gick många långa mil genom mörka skogar alldeles ensam. Då undrade jag vad fan jag höll på med ibland. Men stoltheten jag kände när jag tog mig fram till slutmålet Stockholm det året var så stark att den övervann alla dåliga känslor.
Stiko har släppt två plattor och en EP. Den första skivan ”Flyktsagor”
kom 2007, EP:n Buddy Longway 2008 och Kap Farväl 2009.
Han har själv svårt att beskriva musiken:
- Den är ganska pretentiös akustisk rock med lite folk inslag av lite folktoner måhända. Iallafall så har jag fiol med på en hel del låtar. Texterna är viktiga, minst lika viktiga som melodierna. Jag försöker berätta historier på ett relativt abstrakt sätt. Då texterna är på svenska så kräver det ganska mycket arbete för att texterna ska nå högre nivåer är den normala svenska standarden. När jag sedan fått ihop en text och en historia som jag tycker är värd att berätta försöker jag sjunga den så vackert jag bara kan. Typ så tänker jag.
”Jag vill bara uttrycka mig”
Stiko är populär i alla kretsar. Han spelar på såväl Leksandsbaren som privata studentfester och i riksradio. Spelningarna är alltid välbefolkade, både av indiekids i svarta Cheap Monday-jeans och av KTH-studenter i ljusblå skjorta. Han går hem hos både femåringar och sextiofemåringar. Nyckeln till det kan vara att han själv inte vill ha någon speciell målgrupp:
- Jag tänker inte riktigt på vem jag vill nå eller inte. Jag har fans i alla möjliga åldrar och samhällsgrupper. Det är strunt samma vem det är och hur gammal den människan är. Jag vet att många tycker min musik är alldeles för pretto och allvarlig, men det kan jag leva med. Alla kan inte gilla en. Det jag avskyr mest är fördomar och folk som dömer min musik utan att gett mig en ärlig chans. Det kan vara allt från recensenter till vänner. Om de inte orkar ge mina låtar ett par lyssningar så vet jag att de inte har det som krävs för att uppskatta texterna och musiken. Det är helt ok, då kan de fortsätta lyssna på årets hype eller vad de nu läst att man ska lyssna på.
Jag vill bara uttrycka mig och skapa något som folk minns mig för. Göra något slags avtryck hos människor. Jag lever, alltså händer det mig massa saker. Precis som för alla andra. Jag vill sätta ord och musik på mina upplevelser, för jag tror jag
delar dem med många.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
- Att jag håller jag och mina vänner håller sig friska! Ett klassiskt
svar, i stil med "fred på jorden", men jag vill verkligen det. Att
halka nu och bryta ett ben och få ställa in hela turnén vore himla
trist!
