Vem har sagt att skivan är död?

Det här är min inköpslista den närmaste månaden:

Vi längtar efter Love

Det var en blöt, regnig kväll på Tyrolen på Gröna Lund i november någongång.
Vi gratisåt ur en stor buffé samtidigt som artister och band fick spela en låt var på scenen för att marknadsföra sig så att vi klubbarrangörer skulle boka dom. Inne på herrarnas mötte jag en väldigt full man, det var Nordman.
Alla artister fick bara köra en låt var. Det sket Florence Valentin med Love Antell i spetsen fullständigt fasen i. Dom körde två.

Sen träffade vi Love utanför Tyrolen. Vi pratade och skakade hand och jag sa väl mest: "Du är schåå jäklaaa braaaauu". Jag tror han tackade och log.

Sen gick jag, Billy och Dennis genom ett Stockholm pyntat med snöblandatregn och novembermörker. Jag tror vi småbråkade om något. Gick förbi ställerna på Stureplan och hånade dom som satt inne i värmen och drack dyra drinkar. Tillslut hamnade vi hemma hos Billy i Bredäng och somnade. (Jag har också ett minne av att jag och Billy gav ett ex av demot "Järnet" till en viss festivalaarangör i Borlänge. Men det blev ingen festivalgig för oss)

En annan gång så spelade Flornce på Arenen i Falun för en otroligt liten publik. Men det spelade ingen roll för bandet, dom gav fullt ös från den första tonen till den sista. Det var en bra konsert. Och snart kommer bandet med sin nya skiva som heter "Spring Rico". Låten har tydligen legat på deras My space men är nu borta. Och jag har inte hört den. Grr! (Någon som hört den/har den?) Men några av texterna till nya plattan finns redan ut. Håll till godo med dom så länge. 

Ett socialistiskt bröllop?

I låten Haschkollektiv från år 2004 sjunger Mattias Alkberg BD "Nu kan vi visa folket hur man gör revolution". Matti fortsätter så småningom med frasen "Pissmoderat med förutfattade meningar, det finns alternativ till ditt småborgerliga liv"

Varför görs det inte mycket mer musik som präglas av en socialistisk anda? Det skulle verkligen behövas nu när den kungliga borgligheten har planerat in ett bröllop till sommaren 2010. Illa!

Jag undrar vilken låt som kommer spelas på bröllopet? Sannolikheten att det blir "Capitalism Stole My Virginity" med The (International) Noise Conspiracy känns tyvärr ganska liten, men man får väl hoppas. Just hoppet ska ju vara det sista som överger människan. Det är dock tveksamt om det gäller i det här fallet.

Maria och Peter: bästa melodifestivalbidraget genom tiderna

Elektroniskt samtal med Suburban kids with biblical names

Någon slags hemmagjord indiepop med markerade glasögon.
Jag vet inte hur många gånger jag spelat Rent a Wreck på dansgolvet och fått introverta pandor att fullständigt vräka ut i ba ba ba ba ba ba.

Suburban kids with biblical names musik är seriös och tramsig på samma gång. Den balansgången är hårfin. Särskilt hos den trendkänsliga indiepubliken.

Nu är SKWBN med Johan och Peter i spetsen tillbaka med EP:n #4 med den smarta samtidsskildringen ”Studenter på flak”. En låt på svenska alltså.
Jag blev nyfiken och skickade iväg ett frågemail. Detta är första delen av I vissa kretsars temainlägg Elektroniskt samtal:

IVK: På nya EP:n #4 sjunger ni på svenska på en låt. Hur kommer det sig?
Johan: Jag skrev texten på svenska. Den bara kom av sig själv, annars brukar vi lägga på sången allra sist men med den här var det annorlunda. Texten skulle inte funka på engelska eftersom den handlar om platser och känslor i Stockholm. Det skulle kännas falskt att sjunga om samma saker på engelska.

Ska ni fortsätta att sjunga på svenska?
Nej vi har inga fler låtar planerade på svenska just nu. Jag har även ett annat projekt där jag skriver texter på svenska. Jag tycker Suburban Kids handlar om att man ska få utrymme att testa olika saker. Det känns bra att det bara är en svensk låt på EP:n. Det gör den så pass splittrad som jag vill ha den.

Vilket språk är mest utmanande att skriva på?
Engelska. Det är svårast att göra sig förstådd på engelska utan att det lätt blir klyschor. Våran musik är uppbyggd så att det är svårt att lägga på sången som ett instrument som bara är där som många gör nu för tiden. Jag vill försöka säga något och sången är oftast mixad högt för att folk ska höra vad man sjunger.

Ni har lagt ut en video till låten "Europa 2005" där man ser någon som
ramlar från ett trumset under en spelning. Vad hände egentligen?
Bilderna i den videon är tagna från vår första tysklandsturné 2005. Jag kommer ihåg att alla var sjuka. Det är rätt deppiga bilder. Tycker de bilderna beskriver hur det var ganska bra, sova på golv och knarkande ljudtekniker.

Ni har några spelningar inbokade i vår men är det några festivaler på g?
Nej vi har inga festivalspelningar inbokade just nu. Antar att man bör ha en ny skiva ute för att bli bokad. Vi spelade på Arvika för några år sedan och det var fantastiskt.

And you know that I know that you make a funny face when you're brushing your teeth

Ja, all cred till Miss Li, men är det någon som verkligen borde bli upptäckt via MySpace så är det Armand Mirpour.
Josie är ett musikaliskt mästerverk. Lyssna!

De kommer att blända er!

Det var våren år 2007 och jag höll på att skiva en C-uppstats om hur små skivbolag påverkas av fildelning. Ett av de skivbolagen jag träffade var Fashionpolice. Jag tog en fika med Magnus Josefsson, en av killarna som driver bolaget, vid Rådmansgatan, om jag inte minns helt fel. När vi inte pratade om skivbolaget och typ Jacob Hellman så minns jag att han berättade att han själv höll på att skriva musik. Men att han gott och väl nöjde sig med att lägga ut musiken på Myspace. Så nyfiken som jag är gick jag självfallet hem och lyssnade på projektet. Det var ett antal akustiska låtar som han hade spelat in under namnet Autohof, och det lät fantastiskt. Men tiden gick och jag lyssnade allt mer sällan på de fina lågmälda låtarna, tills de sakta försvann ur min vardag.

Men för en vecka sedan snubblade jag över ett band, Blända, efter att ha varit inne på skivbolagets myspace-sida ännu en gång. Till min förvånig var det Magnus Josefssons nya band. Bandet består, vid sidan av Magnus, också av personer från bl.a Dungen, The Guild och Jonny Kock. Låten "lämna mig ifred", fanns redan när det begav sig som en avskalad version på Autohofs myspace men finns nu som en lite upptempoversion på Bländas myspace. Det är verkligen popgodis när det är som allra bäst.

För en månad sedan släppte bandet en EP med namnet Nico. Den är producerad av Mattias Glavå, som exempelvis har jobbat med Håkan Hellström, Broder Daniel, Anna Järvinen och Vapnet. Hur gott lovar inte det? Jag ska vara ärlig. Det här är riktigt bra! Jag tror och hoppas att det här kan bli vårens snackis i popsverige. Om inte, så är det hur som helst något som fler borde få ta del av. Du kommer att sitta med ett leende på läpparna och känna att livet är ganska bra ibland, det lovar jag.

Du är störd, men du har koll

Igår och idag har jag sysselsatt mig med att skriva mycket och länge och lyssna på det här och försökt lära mig uttala orden "hero" och "here" på deras sätt.
Det gick sådär, men det kändes ändå som att jag var med i matchen. Som om jag har velat vara En Sådan Som Lyssnar På Glasvegas hur länge som helst och nu äntligen blivit accepterad. Jag är en av er, liksom.
Som en trettonåring som röker första gången bakom gympasalen och känner sig cool sjöng jag med i Daddy's Gone första gången framför tv:n här hemma och kände mig cool.

Sedan fick jag så söta sms som gjorde mig så glad att jag bytte till det här och kände att det faktiskt inte spelar så stor roll att han inte är så credig och inte så inne längre, för så länge jag blir glad av honom så tänker jag fortsätta lyssna på honom.
Så det så.

Hiphop-Maria får komma ut och leka

Oj oj, vad denna tre år gamla låt är bra!

Norska Erland på g

Musikmångsysslaren Erland Öye har mycket på gång.
På onsdag släpper Whitest Boy Alive nya skivan Rules. Redan nu går det att lyssna på sköna Island på my spacen. Jag får housevibbar med riktiga instrument. Låten får mig att vilja dansa pretantiöst.
Inte nog med att WBA (Iinte WAAB!) ska släppa album och ut och turnéra, Erlands andra band Kings of Convenience håller också på med nytt material.

Heja Norge!

Hur kan du veta säkert, hur kan du veta klart innan du ens testat?

Jag tänkte egentligen skriva ett aslångt inlägg om Melodifestivalen, men när jag började så kändes det lite som att skriva om Linda Rosing eller Blondinbella.
Alla andra har redan sagt allt som jag vill säga, så jag skippar det.

Jag nöjer mig med att säga att igår innan genrepet började så spelades ingen annan än världens bästa Markus Krunegård.

Då kände jag att jag kanske inte skulle ha så förutfattade meningar om Melodifestivalen.

Våren tillhör Wilson

Om hösten tillhörde Frida Hyvönen så tillhör våren Jenny Wilson. Kolla bara här:

I Am So Me

Hm.
Förra fredagen var jag och världens finaste människa på inflyttningsfest hos the indiesambos, såg att de har bob hund-affischer på väggen, lyssnade på Håkan Hellström och hade "redaktionsmöte" för den här bloggen.
Den här fredagen ska jag på Melodifestivalens genrep.

Jag vet vilket som är mest jag.
Vet ni?

(rubrik: Leksands gymnasiums fönster mot musikvärlden)

Something ain't quite right

Hej Bullen!

Jag är en tjej på sexton vintrar. Idag promenerade jag hem från skolan och lyssnade på min ipod. Jag lyssnade på bob hund och sms:ade citat till Peter, när jag plötsligt upptäckte att jag bytte låt från deras Dansa Efter Min Pipa till Lars Winnerbäcks Balladen Om Konsekvenser.

Är jag normal?

PS: Det är inte tjejen på bilden ovanför som har skrivit inlägget.

Spotify: Fever Ray

Fever Ray:s debutplatta finns att lyssna på i Spotify. Klicka här vetja. 

(Och det låter riktigt riktigt bra!)

Min önskeartist till melodifestivalen

Strax är det dags för ännu en deltävling i vårvinterns lördags"underhållning". Underhållning kan definieras på olika sätt. Är det bra musik som känns småtrevlig och medryckande på lördagskvällen? Är det skrattretande artister som tar sig själva på för stort allvar? I detta fall är min definition av underhållning av den mörkare, elakare varianten. Men... det finns en folkkär artist (för det ska ju vara folkkära deltagare) som skulle få mitt genuina intresse om han ställde upp igen - Tommy Körberg! Sveriges bäste manlige sångare. Punkt.

Sommaren är framför

Jag vaknade med ett ryck. Nej faktiskt inte.

Det var ett tag sedan jag hörde "En hand i himlen", tänke att: det här var lite överpretentiöst och inte min smak.

Jag sov en väldigt massa nätter och vaknade inte med ett ryck, det var väldigt lugnt faktiskt. Men under tiden så smög sig något på. Utan att jag märkte det.

Det smygande kallas DX7-syntar, skårrande r med Jocke Berg-antydningar och falsett-sång.
Ibland känns det som att Mauro Scocco står och sjunger i vardagsrummet. Plura är inte med och lagar mat på ett hörn, nej det är bara Ratata-Mauro.

I det fina tunna ljuset
står jag
och väntar tyst
sommaren är framför
kvarteret
nästan tomt
på människor och känslor
ingen rörelse någonstans

Aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här
(En vårsöndag i Falun?)

Och tänkt dig en rytmsektion som kan få hela Rinkeby att brejka.
Jag har drabbats av Jonathan Johansson.

Allt avslutas med Psalm noll noll. Storartat!

Rim och reson

Följande låt måste alla älska.
Inga undantag.

Musiktips: Kamphopo

Lås inne ivern i dig

"Jag är en sådan idiot. Det sämsta med mig är att jag bara vill hitta musik själv.
(...)
För ett par år sedan var det ett jävla tjat om Dory Previn. De som tjatade om Dory Previn var såna som har blanka frisyrer och asymmetriska jackor från Acne. Och värst: de facto skulle Dory Previn aldrig bli min, för hon var redan så många andras."

Så skrev Annika Norlin häromdagen.
Jag läste det och kände bara "du och jag, Annika."

Jag orkade aldrig engagera mig i Glasvegas när de breakade i höstas. Det var för stor hype runt dem och jag orkade inte lyssna på något mer komplicerat än Markus Krunegård eftersom han gjorde rakt-på-texter på svenska som jag relaterade till.

Detta gjorde att jag fick något som var misstänkt likt panik varje gång jag Glasvegas nämndes. Trots det vägrade jag lyssna på dem.
Jag hade skivan och den låg i mitt iTunes, men jag skulle aldrig frivilligt spela Geraldine. Det var redan alldeles för många som gjorde det.
När det här hade hållit på ett tag så var Glasvegas-hyston över och jag började andas ut lite när jag läste om dem.

Men. Nu i februari har ZTV (som förut var först med ny musik och nu är musikkanalernas svar på Storstadspojken) börjat spela Daddy's Gone. Oavbrutet.
Och jag blir mot min vilja helt freakin' fast.

Jag har tänkt aslänge att "nej, de här är inte alls bra" och "jag gillar inte alls den här låten", bara för att jag vet att det, som Håkan hade sagt, är alldeles för sent för Glasvegas.
Men precis som när man försöker ignorera känslor för någon man inte vill ha känslor för, så funkar det inte.

Så idag kapitulerade jag och spelade deras platta ungefär tio gånger i podden hela dagen.
Och trots att jag är snart ett halvår efter alla andra så måste jag erkänna att de är ju faktiskt helt okej.

Om Maria

Bästa bandet/artisten: Mando Diao

Sämsta bandet/artisten: (Kent)

Slutade lyssna på hårdrock år: har aldrig lyssnat (om man inte ska räkna in min korta grungeperiod under högstadietiden anno 1994-1995)

Kan inte leva utan: bara jag får höra musik då och då kan jag leva ett ganska levnadsvärt liv...

Spelar själv: musik på Spotify med hjälp av associationsleken

Om Billy

Bästa bandet/artisten: Håkan Hellström

Sämsta bandet/artisten: Lykke Li

Slutade lyssna på hårdrock år: Hårdrock? Vad är det?

Kan inte leva utan: Trocadero och Loka

Spelar själv: gitarr och bas

Att lyssna och att drömma, i väntan på...

Hur stillar man sin längtan när vissa näthandlare skickar CD-skivorna samma dag som en viss skiva släpps, och inte dagen innan, som vissa andra näthandlare gör? I och för sig är väntan snart över för idag måndag landar den efterlängtade i brevlådan. Mando Diaos femte album. Jo, man lyssnar på Spotify där albumet finns tillgängligt sedan släppdatumet fredag den 13:e. Hur hanterar man den mentala bearbetningen av de nya låtarna och förväntan på den verkliga, fysiska skivan? Jo, man drömmer om bandet och ett av spåren på albumet, som redan är en favorit ("Gloria")! Drömmen inatt handlade om att jag var i Frankrike, en spelning var på gång och jag träffade Björn Dixgård... Ja, det var väl allt.

Det är jobbigt ibland

Söndag.
Bland annat läsning av Sonic.
Sedan en aktivitet för oss skivnördar.
Ja vi som fortfarande köper platsbitarna med skivor och beundrar dom trevliga omslagen. Mina skivor var sorterade på genre. Nåjå, hjälpligt i alla fall. Eftersom vi eftersträvar enighet i detta land, i denna lägenhet, bestämde jag mig för att sortera hela samlingen i bokstavsordning.
Nåja. Lättare sagt än gjort.
Alfabetet var aldrig min starka sida i skolan. Jag måste rabbla igenom allt för att veta vad som kommer efter bokstäverna. Kan inte haffa en bokstav mitt i, och sedan veta vad som kommer efter.
Fördelen med att sortera på gengre är att man kan gömma undan pinsamma skivor. Till exempel hårdrocksavdelningen med titlar som AC/DC, Halloween och Hjalle och Heavy. Nu står AC/DC kompis med Alf, Hjalle och Heavy med Happydeadmen. Min bärckliga indiefasad fullständigt demoleras av hårdrocksskivor som jag inte kan ställa in i förrådet och glömma bort.
Jag lyckades sortera samlingen tillslut, detta efter yrsel, huvudvärk, svordommar och allmän sjukdom.

Om Fridah

Bästa bandet/artisten: Markus Krunegård.

Sämsta bandet/artisten: Takida.

Slutade lyssna på hårdrock år: 2005.

Kan inte leva utan: Kärlek, dator och ipod.

Spelar själv: Officiellt spelar jag gitarr, men eftersom jag inte kan stämma den så har jag inte spelat sedan 2007.

Om Peter

Bästa bandet/artisten: bob hund

Sämsta bandet/artisten: De som inte får plats på DN Kultur

Slutade lyssna på hårdrock år: lyssnar fortfarande ibland

Kan inte leva utan: köttfärs

Spelar själv: gitarr och över

Nu börjar vi

Först kom jag på namnet. I vissa kretsar. Det lät skoj, och pretto.
Det första att ta ställning till var vad bloggen skulle handla om. Musik så klart.
Vem ska skriva på den? Min närmaste och min vapendragre med basen och Dalarnas bästa 16-åriga bloggare och så tänkte jag själv skriva.
Ingen reklam, bara musik musik musik.

Välkomna.