Du är störd, men du har koll

Igår och idag har jag sysselsatt mig med att skriva mycket och länge och lyssna på det här och försökt lära mig uttala orden "hero" och "here" på deras sätt.
Det gick sådär, men det kändes ändå som att jag var med i matchen. Som om jag har velat vara En Sådan Som Lyssnar På Glasvegas hur länge som helst och nu äntligen blivit accepterad. Jag är en av er, liksom.
Som en trettonåring som röker första gången bakom gympasalen och känner sig cool sjöng jag med i Daddy's Gone första gången framför tv:n här hemma och kände mig cool.

Sedan fick jag så söta sms som gjorde mig så glad att jag bytte till det här och kände att det faktiskt inte spelar så stor roll att han inte är så credig och inte så inne längre, för så länge jag blir glad av honom så tänker jag fortsätta lyssna på honom.
Så det så.