Sommaren är framför

Jag vaknade med ett ryck. Nej faktiskt inte.

Det var ett tag sedan jag hörde "En hand i himlen", tänke att: det här var lite överpretentiöst och inte min smak.

Jag sov en väldigt massa nätter och vaknade inte med ett ryck, det var väldigt lugnt faktiskt. Men under tiden så smög sig något på. Utan att jag märkte det.

Det smygande kallas DX7-syntar, skårrande r med Jocke Berg-antydningar och falsett-sång.
Ibland känns det som att Mauro Scocco står och sjunger i vardagsrummet. Plura är inte med och lagar mat på ett hörn, nej det är bara Ratata-Mauro.

I det fina tunna ljuset
står jag
och väntar tyst
sommaren är framför
kvarteret
nästan tomt
på människor och känslor
ingen rörelse någonstans

Aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här
(En vårsöndag i Falun?)

Och tänkt dig en rytmsektion som kan få hela Rinkeby att brejka.
Jag har drabbats av Jonathan Johansson.

Allt avslutas med Psalm noll noll. Storartat!