Okänd artist försöker sig på karriär på annans bekostnad

I wanna give you a good song

Vill ni höra en bra låt?

Lyssna här i så fall.

Recension: Kent - Röd

Sist öppnade Kent med Elefanter. Det var kallt och grått. Ett kyligt ljudlandskap präglade faktiskt hela Tillbaka till samtiden.

Men något har hänt. På Röd hör vi kyrkklockorna ringa in. Vi sätter oss i kyrkbänkarna och församlingen klämmer in i öppningsspåret 18:29-4. Ingen skönsång, men en varm och hjärtlig öppning.

Och det fortsätter i en varm känsla. Kent svettas ikapp på Taxmannen och Krossa allt. Någon har visst snurrat igång discokulan. Taxmannen lär bli en hit med en typisk Kentiansk textrad: älskling det är livet som leker, det leker med oss nu. Slingan i låten känns igen, det luktar Vapen och amnution och lite Du och jag döden. Låten Krossa allt är nästan en fortsättning på Taxmannen.

Jag läste någonstans att det var väldigt bra stämning bland bandmedlemmarna i Kent. Det märks. De trycker på alla knappar, gitarrer blandas med discotakt med syntar som måste vara inspirerade av electroskåningen Familjen. Mitt i låtarna ändrar de färg och stämning, kreativiteten saknas inte.

Någon har till och med varit så kreativ och lagt på stråkar på låten Hjärta. Det funkar utmärkt.

Glädjen har inga gränser på denna Kentplatta. Låten Idioter är glad och väldigt svängig och skulle kunna vara något som Sverige bjuder på som pausnummer i Melodifestivalen.

Kent har spottat upp sig några hack sedan Tillbaka till samtiden, som kändes som en mellanplatta. Röd lär både glädja gammelfansen som nyfrälsta. En blandning mellan Vapen & ammunition och Du och jag döden.

Kent visar ännu en gång att de är intressanta, trots att det var 14 år sedan de debuterade.

Bästa spår efter några lyssningar: Taxmannen.

Lyssna här!

Krungeård i måttliga mängder

Det är (fortfarande) något konstigt mellan mig och Markus Krunegård. Jag ser honom överallt, åtminstonde på bild. Han hajpas i alla läger och beskrivs som hoppet för musik på svenska. Kanske är jag lite avundsjuk.

Det är beundransvärt att Krunegård följer upp debutalbumet med ett dubbelalbum. Hur ofta händer det?! Jag trodde att han hade redovisat alla känslor, frågeställningar och berättelser. Jag trodde att han skulle lugna ner sig och vara tyst i flera år.

Som stark Krunegårdsmotståndare måste jag lägga mig platt för "Prinsen av Peking". Mackan blandar glatt ihop Scocco-tunes, syntiga Jonathan Johansson-slingor och bongotrummor och ett personligt sångsätt som verkligen sticker ut. För att inte tala om refrängerna som fastnar som mördarsninglar i trädgården.

Men för mig själv rekommenderar jag måttliga doser Krungeård. Det finns en överhängande risk att det blir för mycket. Då slutar jag lyssna tvärt.

Ingenting är inget, inget, inget, inget

Vet ni, vänner?

Ni MÅSTE köpa Ingentings platta Tomhet, Idel Tomhet.

Och om ni inte älskar låten Tack så måste ni ha en jävligt bra förklaring. För den är en av de finaste låtar som någonsin gjorts.

Lasse, jag pallar inte!

Bara titeln på Lars Winnerbäcks nya album får mig att ledsna på gubben.

"Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen" heter skivskrället med en bild på Lasse i alldeles förstora glasögon.

Bara titeln får mig att känna ångest.

Jag har haft nog med mina egna grubblerier, jag har dragit allt i långbänk, jag behöver inte en gubbe till som sjunger om det svåra livet.

Okej, jag erkänner, jag har inte lyssnat mer än 10 sekunder på nya skivan och redan skriver jag ner Lasse. Förlåt Lasse men jag orkar inte höra! Du får vara hur bra som helst, men jag pallar inte.

Ken Ring har blivit lycklig?

Ken Ring verkar lycklig. Kan det verkligen stämma?

Väntar på ingenting

Idag är det onsdagen då [ingenting] ska rädda den svenska indiehösten. Bandet fick en fyra i DN där recensenten skriver att de gjort ett stort musikaliskt steg framåt. Jag hoppas på det samma. [Ingenting] med låtsnickrare Sander i spetsen har tyvärr en förmåga att vara ojämna. Ena stunden en genialisk låt, nästa låt en besvikelse.

Hur som helst så gjorde bandet en "hemlig" spelning under Liljeholmsbron igår. I vissa kretsar var där, här kommer beviset.

Uppdatering 14:12:

Efter en igenomlyssning så står [ingenting] pall för mina förväntningar. Storslaget, ylande gitarrer, pulserande taktarrangemang. Arenaindien är här.

Nu sågar vi Hellström!

Konsert: Håkan Hellström

Var: Gröna Lund, Stockholm

Publik: jättemånga

En sanning är att Håkan alltid är Håkan. Det vill säga att han är bra live, han är alltid glad för att så många har kommit till konserten och gillar det han gör och hans låtar håller ovanligt bra kvalité.

Så Håkans lägstanivå är alltid hög.

Men det är någonting som fattas. Jag har sett denna form av Håkankonsert fyra gånger på loppet av ett år. Jag och Håkan kanske borde ta en paus. Eller åtminstonde saxofonkillen. Ta det inte personligt, men måste du springa runt med din guldtuta och lägga dig i varje gitarrslinga? Visst, Håkan har alltid varit förtjust i blås, men någon måtta får det väl vara på blåsonanin (förlåt uttrycket mamma)?

Det är ingen överraskning att se Håkan Hellström längre. Efter en timma börjar jag titta på klockan. Var tog febrigheten vägen? Sista natten med gänget-känslan? Kanske behövs det en ny platta från falsksångaren från Västra Frölunda, eller att han börjar i någon annan ände. Köra låtarna baklänges kanske? Nej jag vet inte.

Det börjar också bli lite tradigt när Håkan påstår att han träffade en kille med ett svart moln över sig när bandet landande bakom Grönan just i kväll. Han vill få mellansnacket att låta som det hände för en stund sedan. Men erfarna Håkankonsertbesökare vet att det är lögn. Eller så förföljer killen som lyssnar på den där Bob Dylan-låten om och om igen bandet.

Nya låtar och nya mellansnack och sjömanskostym? Ja tack! Eller så börjar jag bli gammal. Typiskt.

Popagandapepp

Imorgon ska jag på Popa-freakin-ganda!

De fem band jag är mest pepp på - i ordning:

Markus Krunegård
Parken
Lykke Li
Florence Valentin
Suburban Kids With Biblical Names

Tre låtar jag kräver att varje band spelar:

Markus:
Det Är Ett Idogt Jobb Att Driva Ungdomen Ut Ur Sin Kropp
Se På Mig Nu, Vad Tycker Du?
Den Som Dör Får Se

Parken
Uppsalas Gränder
Dagar I Arkadien
Vi Som Visste

Lykke Li
Breaking It Up
I'm Good I'm Gone
Tonight

Florence Valentin:
Upp På Sociala Ner På Systemet
Mitt Allt
Smällar Man Får Ta

Suburban Kids With Biblical Names:
Loop Duplicate My Heart
Trees & Squirrels
Parakit

I'll tell you what I want, what I really really want

Nej, jag tänker inte skämmas för det:

Spice Girls gör den ultimata gräsklippningsmusiken.
Punkt.

Stealing you from fifty other guitarplaying men

Peace & Love var fint. Den absolut bästa spelningen var Armand Mirpours.

Jag vet att jag har tjatat om honom förut, men ni MÅSTE lyssna på honom.

Han var helt fantastisk under sin halvtimmesspelning på Orion. Jag har aldrig sett sådan spelglädje. Inte ens hos Håkan Hellström. Fattar ni då hur briljant han är?

Killen stod och använde nästan halva speltiden till att berätta fina stories om när han var tolv år och kär i en tjej, hur han försökte berätta det för henne men blev dissad, hur hon ändrade sig i sjuttonårsåldern och blev kär i honom, hur han var för stolt för att bli ihop med henne och de bara blev kompisar.

Han förklarade hur mycket han älskade publiken mellan varje låt, och blev helt förvånad för att det var så mycket folk där.

Jag har aldrig sett någon artist med så mycket humor, och så mycket glädje och så mycket kärlek.
Jag stod och log hela spelningen igenom.

Jag uppmanar, för att inte säga befaller, er att lyssna på honom. Gör det här.

Roskilde - den stora sammafattningen

Årets Roskildefestival är över. Dags för en sammafattning i punktform:

* Varmt, varmare, varmast.

Jag kollade väderprognoserna minst tre veckor innan. Var rädd för att festivalen skulle regna sönder. Men det blev åt andra hållet istället, sol sol sol och ständig jakt på skugga. Ett litet regnstänk eller moln skulle inte varit fel.

* Man har blivit gammal

Hur lyckas man alltid glömma bort hur jobbigt det är att stå upp på konserter? De två sista dagarna ville jag bara sitta ner. Och blåsorna, skoskavet och svarta mojset - hur kan man alltid glömma? Slutsats: nästa gång satsar vi på en dag med övernattning inomhus.

* Torsdag

Danska Lucy Love sparkade igång på hemmaplan. Vi blev nästan tårögda av gensvaret från publiken. Petter drog igång partyt på Orange Scen. Festen kom igång när Eye N Eye hjälpte till på slutet.

* Fredag

Höga förväntningar inför Fleet Foxes. Men det var mycket ljudskruvande i mellan låtarna. Det var inget tempo. Ingen stämning Men jäklar va bra de är trots allt. Efteråt såg jag gitarristen, "oh I realy love your music, can I take a picture?" Det fick jag.

Gissa vem som är medlem av Fleet Foxes?

Två timmar senare var det dags för Glasvegas. Hyfsat lite folk. Så där bra, lyfte aldrig.

Äntligen sittplatser inomhus, umpabumpa-techno med Labrassbanda, festivalens överraskning och ett band man bara hittar på festivaler som Roskilde! Sedan väntade Oasis på den största scenen. Och det svängde! Jag gjorde misstaget att ställa mig i toalettkön under spelningen, jag kom aldrig fram, jag flydde från kön när jag hörde Wonderwall, den kan man ju inte missa!

Oasis rockade på...

Jenny Wilson spelade vidare i den varma pölsenatten. Lite långdraget, men gjorde den bästa dansen under festivalen! Jag och scenen Arena har något emot varandra. Det går inte att gå förbi scenen och bara stå och titta några låtar, man ser helt enkelt jättedåligt om man står utanför. Därför orkade jag inte mer än två låtar med Röyksopp, och då missade jag ju självklart Robyns medverkande. Tack Arena.

* Lördag

Håkan Hellström levererade denna heta lördag. Mer än så var det inte. Och hemskt vad långhårig karln har blivit.

The Dodos spelar stämningsfull gitarrpop med storslagna trummor i bakgrunden. Men på deras konsert på Roskilde hade det finfina studioljudet mixas bort. Istället begravdes musiken i trummorna. Misslyckat ljud, verkligen. Men besvikelsen avtog då indiepojkspolingarna i Cut of your hands äntrade scenen. Detta band från Nya Zeeland pumpade på från sekund ett. Festivalens bästa band! Både publiken och bandet blev nog lite förvånade att publiken var där var så hängiven.

Indieattityd från Nya Zeeland

Katastrofscenen Arena bjöd på Fever Ray, men tyvärr Karin, vi pallade tre låtar, dåligt ljud, dåliga platser och för mycket ljus och för lite verkstad. Desto roligare var popfarbröderna i Pet Shop Boys. De hade ingen låda på magen, men väl en låda på huvudet.

* Söndag

Äntligen mulet och lite svalare väder! Vi packade ihop tältet och började dagen på festivalområdet med Ulf Lundell. Vi såg två låtar och av någon konstig anledning tyckte jag att det var lite bra. Allvarligt, håller jag på att börja tycka om den mannen?! Norska Marit Bergman-systern Ida Maria sparkade igång på en scen längre bort. Tyvärr fick de lugnare

låtarna mycket utrymme i mitten av spelningen. De fartfyllda hitsen kom i slutet, då hade de slitna pensionärerna somnat på gräsmattan... Mer sömn och uppladdning för The Whitest Boy Alive. Erland Öye och hans hissdansbandsindie övertygar, enformigt och likartat, ja visst, men svängigt och dansat och charmigt. Coldplay äntrar Orange Scen och avslutar festivalen. Chris Martin är på strålande humör och sjunger om festivalen i var och varannan låt. Jag tror att han har tänkt på de stora festivalscenerna när han skrivit flera av låtarna. De passar liksom

på en stor scen. Coldplay avslutar festivalen värdigt.

Slutsats:

Är det bara jag som tycker så här - man går och ser ett band som man kanske har hört två låtar av och bandet håller på drygt en timme - då blir det oftast för långt! För de mindre banden borde maxgränsen ligga på 40 minuter. Jag tröttnar, får ont i benen, tänker på Fish and chips. Eller så kanske det är ett tecken på att jag tycker att bandet är dåligt?

Inför Roskilde # 4

Igår: Falun runt för att leta efter den ultimata campstolen. Resultat: en blåvit-randig campingstol med ölhållare samt en parasoll!

Bildbevis:

I midsommartid

Denna video skulle ju ha lagts upp i fredags, eller igår, men eftersom jag hittade den först nu så... Länge leve folkdräkten! Tjo!

Inför Roskilde # 3

Roskildeaktuella Jenny Wilson syns lite här och var med färgglada kläder. Det är kul, för jag förväntar mig en likadan färgfest på Roskildespelningen.

Det finns många uttryck som kan beskriva Wilsons mystiska soul. De senaste i raden: prettosoul, träsoul, Konstfackssoul, indiesoul. Eller bara soul, ja det går bra det med.

Inför Roskilde #2

Även den andra fjärdedelen av IVK-gänget som styr kosan över Öresundsbron om två veckor kollar upp lite akter som verkar intressanta... Igår fick jag se spelschemat och upptäckte då att detta något kallat "Trentemoller" ska avsluta torsdagen på Orange, efter Kanye West. EFTER Kanye West! Då måste det vara bra...

Jag gillar det. Melodiöst och mystiskt.

Men för att rätt ska vara rätt, ska Kanye West få avsluta detta inlägg. EFTER Trentemoller.

Jag blev full, hon förbannad redan första kvällen

För ett tag sedan hade jag en sådan där jobbig dag, ni vet. En sådan dag när jag var lika arg som Andra Avenyn-Roxana och Magnus Betnér tillsammans.
Det intelligentaste jag fick ur mig den dagen var "amen ååååååååh!" och "gaaaaaah". Sådana dagar är man inte så rolig att umgås med, och man gör därför bäst i att hålla käften och sitta för sig själv och lyssna på musik.

Därför gjorde jag en ipod-spellista för sådana dagar. En lista bestående av arga låtar. Texterna behöver inte vara arga, det viktiga är att melodierna låter arga eller går fort och låter högt. Så länge de inte är Laleh-mesiga så är det lugnt.

Så, vänner.
Jag ger er nu playlisten "Är du fortfarande arg?":

1. Skitliv - Kanske Älskling
2. Det Är Ett Idogt Jobb Att Driva Ungdomen Ut Ur Sin Kropp (bonusversionen) - Markus Krunegård
3. Beauty Is The Beast - The Ark
4. Death To The Martyrs - The Ark
5. Doctors & Dealers - Dirty Pretty Things
6. Gin & Milk - Dirty Pretty Things
7. You Fucking Love It - Dirty Pretty Things
8. Go Square Go - Glasvegas
9. Hasses Brorsas Låtsassyrras Kompis - Hets
10. Hey Little World - The Hives
11. Won't Be Long - The Hives
12. Tick Tick Boom - The Hives
13. Caligula - Hästpojken
14. Shane MacGowan - Hästpojken
15. Börja Leva - Hästpojken
16. Revolt III - Kent
17. Can't Stand Me Now - The Libertines
18. Up The Bracket - The Libertines
19. What A Waster - The Libertines
20. Vertigo - The Libertines
21. Horror Show - The Libertines
22. Mitt Namn Är Klaustro - Martin
23. Farewell Mr Happy - Montys Loco

Inför Roskilde #1

Hälften av IVK-crewet ska snart på årets Roskildefestival. Så nu börjar uppvärmningen med inlyssning på diverse band som ska spela på festivalen. Vi börjar med Röyksopp:



Det är också kul att upptäcka nya band inför festivalen. Idag upptäckte jag indie från Nya Zeland. Här är Cut off your hands:

Broder Daniel på bio

Ja jag vet, det är en indieblogg

Ibland när jag vill uppleva nostalgi går jag in på Youtube och söker på låtar som jag gillade när jag var mindre. Häromdagen hittade jag den här, och tycker fortfarande att det är det bästa Eurovision-bidraget ever.

Sångrösterna är väl inte de snyggaste jag hört och outfitsen inte de snyggaste jag sett, men vad spelar det för roll när låten fastnar i huvudet och faktiskt är rätt bra? Och hur viktigt är sånt när man så fort man hör den blir sju år igen och lyssnar på den i en stekhet Saab på väg till sin mammas jobb?
Och framförallt: Vad spelar det för roll när den plötsliga övergången till engelska 2.38 in i klippet är så söt?

När motorsågen åker fram

Onsdag betyder skivrecensioner i många tidningar. Lillördag för Harrysbesökarna, lillördag för oss musikintresserade. Jag brukar alltid börja med de skivor som fått sämst betyg, de är lite roligare att läsa än skivor som fått full pott. Jag älskar när motorsågen åker fram. Till exempel har nöjesmedarbetaren Anders Gustafsson varit ute i skogen och avverkat skog så det står härliga till. I sin recension i Dalarnas Tidningar skriver han följande om Tomas Ledins nya skapelse "500 dagar om året":

"Att ta sitt avstamp i vardagen för att snida allmängiltiga texter kan vara ett genidrag, men då krävs litterär begåvning. Det saknar Ledin."

Han fortsätter:
"Vad ska man göra med Tomas Ledin? När allt som inte irriterar bara är blekare än vit sparris? Jag vet faktiskt inte."

Det är väl på recensionssidorna som avståndet mellan Mix Megapol-lyssnaren och musik etablissemanget märks som mest. I Tomas Ledin-fallet ställer jag mig på etablissemangets sida. Basta. Hellre pretantiös en pöbelaktig.

Förresten: Billy! Jag hoppas på en konsertrecension av Lykke Li i sommar! Tar du fram bandsågen?

Upddatering:
När vi inte får egna kommentarer får vi sno från andra. Den här snor vi från en artikel om Ledin på DN.se

"Ledin är bäst. Jag tar en Ledin varje dag i veckan framför alla dessa indiepajasar som springer runt på söder. Kan de inte lägga sig i ett solarium och växa upp?"

Humor!

Fina bitar med Sander

Jag älskar att få post, särskilt stora kuvert från diverse skivleverantörer. Idag kom Christopher Sanders "Hej hå" och Editors "The Black room"

Hej och hå, är det dock inte tal om.
[Ingenting]s frontman radar upp små trevliga bitar. Inga storslagna arenarocklåtar utan mer sofistikerad bra svensk popmusik i indiefåran. Jag hör lite tidiga Dungen och en 55-årig Håkan Hellström i låtarna. Skivan tillägnas Lotta på Bråkmakargatan och Christoper Sander har verkligen ett gott öga till Astrid Lindgren. Han tolkar "Fattig bonddräng" och "Mors lilla Olle" (visserligen inte Astrid Lindgrens visa) på storslagna sett. När jag får barn ska vi lyssna på bra barnmusik med Georg Riedel, James och Karin och Christoper Sander. Inte nog med det så avslutas skivan med "Kalle Teodor" där Christoper får hjälp av en förkyld barnkör där en av ungarna nyser och hostar så det står härliga till. Ärligt, opretentiöst, och fina bitar!

All I wanted was a kick-about in the park

Imorgon är det Parkfesten i Borlänge. Jag ska dit, och därför lyssnar jag idag på detta:

Snart helg va?

Helgen börjar närma sig! Eller?
I vissa kretsar värmer upp redan nu med lite... indiedisco! En gammal låt med en fet remix av underbara dunka-dunka-artisten Sebastian! Nu åker vi!

Idag vill man vara från Norge (eller i Norge?!)

Idag vill vi alla vara från Norge: Suttonde maj och jordskredsseger i Melodifestvlatjafset. Fridah: jo detta kanske är en indieblogg, men va fasen, det finns också musik som inte är indie, som är bra.
Till exempel Alexander Rybak.

The bells in strike at midnight of Alcazar

Igår recenserade jag mina barndomsidoler Alcazar.
Och jag vet att det här är en indieblogg, men det här är faktiskt en förjävla bra låt:



Och om man är tio år och kär i Andreas Lundstedt så är det faktiskt inte så konstigt att man kollar 01.43 in i det här klippet ungefär en miljard gånger per dag.

Malena Ernman lockar till självmord

Malena Ernman och låten La Voix får mig att skämas över att vara svensk. Det är en vedervärdig låt som gör att jag känner för att begå kollektivt självmord med alla som jag någonsin har brytt mig om. Den är så pass vidrig så att resten av Europa till och med verkar uppskatatta den. Någon annan som känner på samma sätt?

Nu hyllar vi hård rock!

Att ett blogginlägg på IVK handlar om hårdrock hör ju inte till vanligheterna. Men nu så är det dags, detta band spelar mer hård rock än hårdrock enligt mig. För det finns faktiskt guldkorn från denna fåra av musiken.

Till exempel falubandet Blind By attraction.
Med låten The Posse imponerar dom fullständigt. Det är bra hård rockmusik, inte en massa fjantiga poser och manér som till exempel Poodles och HEAT. Jag tycker låten The Posse landar någonstans mellan Mustasch och Foo Fighters rent genremässigt. En snygg video har bandet gjort också. Rock på en solig bakgård rakt upp och ned liksom. Duktiga musiker. Och lite snygga kläder på dom här gubbarna så kan det här bli kalas.

Tack Per!

SVT:s blogg PSL har bloggat om IVK! Då händer det saker i besöksträffar:

Här står det om IVK. Tack Per Sinding Larsen.

Klicka för att göra större!

Only for the boys in the band

Jo, Billy, det kan jag tala om för dig.

Pete och Carl kommer göra en reunion och sjunga Time For Heroes tillsammans. Sedan ser de att jag står i publiken, och då kommer de på att jag vill höra I Get Along.
De spelar den för min skull, och efter spelningen säger de till mig att jag får bjuda in hur många jag vill till deras efterfest. Medan den pågår så gästbloggar Carl på min blogg och Pete och jag har ett djupt samtal om livet, döden och musik.

Carl börjar stalka mig men jag dissar honom eftersom jag redan har världens underbaraste pojkvän. Han blir då very ledsen och Pete erbjuder honom droger för att pigga upp honom.
Detta resulterar i att Carl blir narkoman och Pete tar massor av återfall, men jag lyckas hjälpa dem bara genom att prata med dem.
Då blir de rena, varpå de flyttar till Sverige och bestämmer sig för att spela in en ny platta som endast består av låtar de skrivit till mig.

Sedan skriver jag en bok om allt det här, och den blir en succé över hela världen.
Jag blir miljonär och köper jordens snyggaste lägenhet där jag lever lycklig i alla mina dagar med min pojke.
Och allt tack vare P&L.

Frågor?

Slagsmål på P&L?

Det riktigt intressant att både Pete Doherty och Carl Barât spelar på årets upplaga av Peace & Love. Kommer du att kramas och vara vara vänner? Eller kommer de efter några öl att börja slåss med varandra? Eller så kanske Pete går in i Carls hotellrum och stjäl en gitarr, precis som förr. Den som som lever få se. Vad tror du?

En tycker till om bob hund

Från Dalademokraten 6/5 2009:

Per Sinding Larsen jagar Kask

Jag har hittat en förträfflig samlingscd med Brainpool med klassiska slyngelpopstycken som Every Day, We aim to please och Bandstarter. Med på skivan finns också åtta videos och lite demolåtar. På videon till Every Day dyker en bekant figur upp. Per Sindning Larsen som energisk tv-reporter. Här har ni beviset. Kolla kläderna, frisyren. Per - vad har du att säga i ditt försvar?

Recension: bob hund på Cirkus

Dagen efter. Stockholm är lite gråtrist. Efter fjärde inropningen var konserten slut. Trevande inledning, dom verkade lite trötta. Men efter tre fyra låtar hände det något. Bob hund levererar fortfarande, i rasande fart. Ett fall och en lösning känns som en smekande käftssmäll. Bob hund är inget popband. Dom är rock så det stänker om det@ Dom har fortfarande något viktigt att säga, dock visste inte Tomas vad han skulle säga ibland. Men när han väl hittade tråden så kände vi igen snacket sen förr. Dock lika entusiastiskt. Bob hund kunde vara ett greatest hits-band. Men inte. Konserten på Cirkus får 4 av 5 möjliga i betyg

Losers är mina hjältar

Nästa helg är det dags att gå bananer på Cirkus i Stockholm. Då står nämligen Sveriges i särklass största losers på scen. Losers som är mina hjältar. Vi bob hund-fan har alltid varit losers. Har avgudat den tecknade hunden slaviskt. Käftat med hårdrockare som på sin höjd kan uttala: "Irååån mäjjjjjdääään!!!". Vissa kan faktiskt mer, vissa kan till och med säga: "ööööl". Hårdrockare hatade alltid bob hund, i alla fall på 90-talet. Hatandet har klingat av på 2000-talet upplever jag det.
Bob hunds bejublade comeback-skiva heter Folkmusik som inte kan bete sig som folk, det har jag redan skrivit om här, som ni säkert har noterat.

Uttrycket om folkmusik har Thomas deklarerat tusentals gånger på scenen. Och nu har det äntligen blivit en låt. En bra sammanfattning på alla oss bob hund-idioter. En liten protest mot allt det korrekta. En skevhet att älska.



(Ursäkta mitt Marcus Birro-klagande i början av texten)

A list of songs we said we'll play tomorrow

Min kärlekslista just nu:

1. New Slang - The Shins
2. Törneros - Stiko Per Larsson
3. Hjärtlös - Kusowsky
4. Polmont On My Mind - Glasvegas
5. E4 E18 Väg 13 - Markus Krunegård
6. Spring Ricco - Florence Valentin
7. 1939 Returning - Pete Doherty
8. Bjurö Klubb - Laleh
9. Nothing To Worry About - Peter Bjorn And John
10. Curly Boys Law - Armand Mirpour

Svennebananerna

Promoe står för veckans (eller månadens) knäpp på nästan till alla "vanliga" svenskar. 

Videon till låten Svennebanan snurrar flitigt på musikbloggar och på tuben. 

Soppatorsk och Foppatofflor, ordning och reda - lådvin på freda och kunskap från Wikipedia sjunger Promoe och gestaltar en skock lönelördagsdagsfulla hemsläntare från det lokala Harryshaket. 

I videon får vi följa ett gäng killar på svensexa på en finlandsfärja där dom gör bort sig i ett antal fyllesituationer medan Promoe hycklar med arketypen av den helgfirande 28-åringen. 

Men musikalisk är Svennebanan inget att hänga i julgranen, kanske mera något att spy upp dagen efter. Refrängen (Svennebanan, svennebanan, svennebanan, svennebanan) liknar mest en dålig mainstreamlåt på (återigen) ett Harrysdansgolv. Men det kanske det som är meningen, att göra en kass låt i en ironisk förpackning så att folk hajar. Eller så hajar dom inte alls, och funderar vad det är för en dreadsskäggig profil som försöker sig på att sjunga. 

Korsa en häcklande Täppas Fågelberg i Ring P1 ett med en ifrågasättande Markus Birro och lägg på lite elakheter i Alex Schulmans anda - hepp! Där har du låten Svennebanan. Eller bedöm själva: 

Rösterna blir fler, men karaktärerna färre

Det är ständigt julafton för en bob hund-fantast som mig. Snart kommer tre vinylsinglar ner i brevlådan med lite extraspår som inte får plats på Folkmusik-skivan.

Låtarna, korta textrader och melodislingor från nya skivan växer sig fast i huvudet likt minnena från obeskrivligt vackra sommarmornar.

En favoritlåt på skivan är "Blommor på brinnande fartyg". Texten handlar nog om bandets trummis Mats Andersson som inte är med i bandet för tillfället. Han har haft problem med alkohol, det skriver han själv om i boken "Gone Fishing"

"Blommor som du växer bara på brinnande fartyg, du är den renaste fisken född i, förgiftat vatten" sjunger Thomas i refrängen. När han sedan fortsätter med rader som "kompis; läcker bensin" så är jag nästan säker på att det handlar om batteristen Mats. 

Det ryser i mig när jag får ihop kopplingen i huvudet. Rysningar som bara vi äkta fans kan få ;-)

Sångare och textförfattare Öberg är som en citatmaskin med meningar som går att anknyta till i många sammanhang Eller va sägs om: "Rösterna blir fler, men karaktärerna färre". Det måste vara ett inlägg i den så kallade bloggosfären där alla vill bli den nya Blondinbella. 

Markus, jag är din tjej

Idag fyller världens finaste Markus trettio.

Det firar vi med denna låt och denna bild:

Skäggtips med Ebbot

Detta är en musikblogg, ja vet. Men en sån här härlig vårdag kan man inte låta bli att glädjas av att Gais tvålade till Öis med 5-1! 

Ebbot är ett stor Gais-fan. Och här visar han upp sina världsberömda kaftaner. Bland annat en Gais-kaftan. 

Heja Ebbot och Gais!

Den skäggintresserade bör också notera hans skägg. Vi hobbyodlare hamnar i skymundan när Ebbot visar upp sin vildvuxna trädgård. 

Kapten sol på loppis

Som ni ser här nedan så var jag och sambo-bo-beata på loppis idag. Hip hop i all ära, jag fyndade också. Nämligen Pontus och Amerikanerna med skivan "Följer ett spår", den har väl inte samma höga standard som Jakob Hellmans alster "...och det stora havet".
Men idag passar låten Kapten Sol ypperligt med tanke på vädret:

"Jag gömmer mig förtjust i dig
Lätt att äventyra bort en dag
Sen åker vi min lådbil hem
Bara du och jag och kapten Sol
Får följa med"

För övrigt är Godmorgon Columbus en väldigt bra svensk poplåt!

Hiphop-Maria får komma ut och leka - del 2

Idag har jag och sambobosse (Peter) varit på loppis. Jag fann, och fyndade, en "special international version" av Boyz II Mens första album "Cooleyhighharmony" från 1991. På det albumet finns en låt som jag dansade hiphop till när jag var sisådär 12 år gammal. Jag vet inte vem som rörde sig bäst - jag eller killarna i videon...

Skansros och Autisterna

Skansros musik är förvisso helt ok. Men är det bara jag som tycker att Skansros och Autisterna låter väldigt snarlika. Båda banden har en väldigt pretantiös ljudbild. De försöker på både gott och ont att vara indiepopens finkultur, är dock inte säker på om de lyckas. Är jag helt ute och cyklar, eller vad tycker ni?

Hitten från 1700-talet

Denna låt har jag haft i huvudet många gånger denna vecka. Det kan bli så om man undervisar gymnasister om Carl Michael Bellman.

Fängelseturné för Lykke Li

Jag bestämde mig för att se Popcirkus på TV ikväll. Men nu i efterhand så var det väl mest slöseri med tid. Jag kan inte förstå varför man tar dit någon så pinsam som Lykke Li. Min onsdagskväll blev förpestad och jag bytte kanal efter någon minut av låten My good, my gone. Hon stod där på scenen och framförde den där äckliga låten på vidrigt sett. Jag kan inte förstå vad folk ser hos henne. The Sounds, som till vardags är ganska medelmåttiga, framstod som ett världsband i jämföresle.

Man har ju hört att Lykke Li ska vara stor i USA. Det förvånar mig inte alls. Jag menar amerikanarna är inte direkt kända för att ha förnuftiga värderingar. Det kan ju förklara varför man föredrar att lyssna på något så fasansfullt som Lykke Lis musik.

Det finns väl ingen som kan ha missat tidningarnas kampanj om att Eritrea måste frige Dawit Issak. Kan man inte bara göra så att Dawit släpps fri och att lilla Lykke får ta hans fängelseplats istället? Det tycker jag låter som en strålande idé. Lås in henne för gott och gör världen en tjänst.

Annette, du är det trasigaste jag sett

I dagarna släpptes [ingenting]-sångaren Christopher Sanders första soloskiva. Har inte lyssnat på skivan än men låtarna på hans myspace sida lovar ju onekligen ganska gott.

Han visar ännu en gång prov på vilken förträfflig låtskrivare han är. Låtar som "Caroline, jag såg dig" och "Ett sjunkande skepp" är kort och gott helt briljanta.

Jag har länge ansett att [ingenting] i allmänhet och Christopher Sander i synnerhet har fyllt ett tomrum inom svensk popmusik. Det är förmodligen inget band som någonsin kommer att fylla stora arenor eller bli folkkära och spela på Allsång på skansen. [Ingenting] är istället ett av de få banden i Sverige som vågar gå sin egen väg helt och hållet utan att påverkas av de trender som råder inom populärkulturen. Och mycket av detta grundar sig i Christopher Sanders musikskrivande. Han väljer sällan de mest logiska riktningarna, låtarna kräver ofta några extra genomlyssningar innan de tar form hos lyssnaren. Det är just därför som Christopher Sanders musik håller i längden.

OK, Sandra, det är dags att vi ska vinna allt

Let's Dance kan gå och ta sig, ikväll är det finaler i mycket roligare saker. Eller ja, länsfinal i alla fall.
Det är Rockkarusellen ikväll och imorgon är det Musik Direkt.

Nu gör alla en insats för MP och ES på Leksands Gymnasium och hejar på Wrong Channel och I Am So Me.
Okej? Okej.

Simon says "sit down well"

Jag var i Gävle förra veckan och hittade, tro det eller ej, en Rocks-butik som fanns kvar!
Där köpte jag Simon Norrsvedens platta OK Baby Det Är Dags Att Vi Ska Vinna Allt.

Det jag har hunnit höra på den är helt okej, men det jag hunnit läsa på hans blogg är briljant.
Kolla bara här. V to the ackert.

Folkmusik för mig (bob hund-recension)

En första reflektion på "Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk":

Bob hund har gjort en platta som knappt går att jämföra med någon tidigare.
Möjligtvis att bandet gått tillbaka till tidigare alster, mer avigt och krängande, fast med mer syntar och mindre gitarrlarm signerat firma Nimmersjö/Essing.
Syntarna känner vi igen från sidoprojektet Sci-fi Skane (Öberg/Jonasson).

Som bob hund-fan så är det roligt att det verkligen kommer något nytt och inte en kopia av "Stenåldern kan börja" (bandets förra studioplatta). Låtarna är mera utmanande för lyssnaren, inte lika lättsmällt som förut. Men när man väl kommit över svårighetsperioden smälter musiken som smör i ett härdat bob hund-hjärta! 

Rockpoeten Öberg är fortfarande den lednade klurighetsfarbron han alltid varit inom den svenska textfloran. "Du är den renaste fisken född i förgiftat vatten, att födas är, att födas in en obotlig identitetskris, våga göra fel för att kunna trilla utan att falla och mina problem har skaffat sig egna drömmar sjunger han och det är väl bara att hålla med och lyfta på hatten. 

Bästa låten efter två lyssningar: Världens bästa dåliga låt 

Ett bob hund-fans schema

I morgon kommer ”Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk”, här är mitt schema för dagen:

07.05 Väckning. Idag smäller det, min längtan är äkta. Godmorgon sambo, kom hit ska du få en puss.
07.15 Tar på mig bob hund-tröjan. Jag har myror i benen.
07.30 Frukost
08.00 Går till jobbet. Goddag trottoar.
08.30 Jobbet börjar. Skar mig i fingret på en papperskant. Hälsar på arbetskamrater, hej Edvind, Jonas och Niklas.
12.00 Lunch. Smakade en soppa med morötter i.
17.00 Går till brevlådan. Vi har väntat allt för länge nu.
17.03 Jag lyssnar i hörlurar. Det låter så bra, bara bandet och jag.
17.15 Fortsatt lyssning, jag brinner i realtid
17.20 Som en hippodrom, bara runt och runt

20.30 Läggdags. Jag somnade halv nio

Natten mot torsdag. Jag drömde jag var kejsare som drömde att han hade skägg

I wanna be you, I wanna be you, I wanna be you you you

In the words of M. Kellerman:

Molotov Jive är INTE lite inspirerade av The Libertines:

Elektroniskt samtal med Mats Hellquist i bob hund

Bob hund-uppvärmningen fortsätter på I vissa kretsar.
Som alla läsare nog vet vid det här laget är jag ett inbitet bob hund-fan. Sväljer allt med hull och hår som bandet gör. Det är något som tänds inom mig när jag hör musiken. Utstötthet som man kan känna ibland blir till någon slags gemenskap genom bandets musik. Vi som egentligen ville bli punkare men vågade inte, vi som ständigt står med knuten näve i byxfickan och bara sväljer när vi blir överkörda, vi får ut alla känslor genom att lyssna på bob hund.

Nu talar bandets basist, Mats Hellquist ut här på bloggen. Vann någon ur kungafamiljen auktionen på låten ”Fantastiskt” på ebay? Hur är det med Essings fot? Och är jag fullständigt konstig? Här får vi Mats svar:

Ivissa kretsar: hur känns det att vara tillbaka?
Mats: - Det känns rätt att dyka upp igen. Sverige, med sin grisfest-kultur a´la Idol,Lets dance,Veckans botox-lik, behöver all hjälp hon kan få! Och dessutom är det ju jävligt kul också..

Vad har du gjort sen sist?
- Gjort låtar liggandes i soffan med en gitarr och tittat i taket. Spelat in ett par skivor med Bergman Rock och försökt att uppfostra en nu 11 årig dotter. Plus strulat runt lite allmänt.

Hur låter bob hund nu år 2009?
- Svårt för mig att avgöra.. Svängigare kanske?

I det senaste pressmeddelandet från bandet går det att läsa att gitarrmanglare Johhny Essing brutit foten. Han steg ner från en trottoarkant som var två cm hög, och då bröt foten. Doktorn sa att det var en förslitningsskada. Herr Essing har helt enkelt trampat på för många distpedaler genom åren.

Hur är det med John Essings fot?
- Haha. Han överlever nog, stackarn.

Kan han fortfarande trycka på sina distpedaler?
- O ja, honom stoppar man inte så enkelt! Ett tag gjorde han ju knappt annat än att stampa
på sina arma pedaler under konserterna. Folk som såg på trodde att han försökte släcka en pågående, osynlig eldsvåda på scen.

Hur diskuterade ni, när ni sålde ett exemplar av Fantastiskt på ebay?
- Det är vårt lilla inlägg i den s.k.fildelningsdebatten. Köparen får en
unik version av Fantastiskt att göra vad han/hon vill med. Den är ju dessutom på vinyl och fastklistrad på en skivspelartallrik.
Efter 30 spelningar raderas spåren så om den ska spridas får köparen vara påhittig. Men gärna för oss!

Vem köpte exemplaret?
- Köparen vill vara hemlig.. Men spekulera gärna. Det är kul. Någon ur kungafamiljen, kanske?
(Per Sinding Larsen var nära)

Jag tycker det är jättekul att ni är tillbaka, ni får mig att känna mig som en 13-åring med fjun och finnar igen, jag blir helt skakis av lycka när jag går och väntar på skivan. Är jag konstig?
- Jag, och mina bandvänner, anser att du verkar vara en särskilt frisk och intelligent människa!

Så vilken tur att man inte bedöms som konstig. På onsdag smäller det.
Eller är jag konstig? Kommentera tack!

Gamla bob hund-minnen

Minns någon Bullen?

Jag minns Bullen, inte dom man kan äta utan den som gick på tv. Bullen gjorde ett inslag med bob hund (som är skivaktuella), detta var innan Twitter, Blondinbella och livspusseldilemman. Detta var 1996 och kolla in Conny Nimmersjö på bilden. Så söt, så oskuldsfull (ser faktiskt ut som han i Arn-filmerna). 

(Skärmdump från http://blogg.svt.se/psl/2009/03/19/minnen-med-bob-hund/)

Det är i norra Sverige det händer

Hade ni inte turen att befinna er på Popcirkus på Debaser Medis i Stockholm igår kväll (som vissa bloggskribenter... hmpf) eller om ni inte tittade på SVT2 mellan 19.30 och 21.00 igår kväll, så missade ni ett par härligt tystlåtna "vi-låter-musiken-prata-för-sig-själv"-norrlänningar.

Flipside of it all!

Nästa singelsläpp från The soundtrack of our lives kommer att vara vara låten Fllipside från albumet Communion. Videon är producerad av Kanske Älskling-bekante Ola Tapperts storebror Johan Tappert.

Våra källor har meddelat att videon kommer att bestå av diverse udda personer eller original, beroende på hur man väljer att se saken. Personerna kommer hur som helst att gråta i videon, men bli gladare och gladare ju längre in i den man kommer. Till slut kommer du att se orginalen skratta i kapp.

Vi tycker att det låter som en intressant idé och väntar med spänning på resultatet.

Lova, ändra dig aldrig, som du är är du bra

Åh nej.

Världens näst finaste Oskar, även känd som Moto Boy, ska tolka Charlotte Perrellis Hero imorgon.

Varför då? Han ska ju stå i läppstift på Arenan och snygga sig och fråga mig vem Ronnie Sandahl är och säga att

"dalmål är som igelkottar. Igelkottar är liksom 'vem fan kom på att man kunde se ut så, men de är jävligt söta', och dalmål är liksom 'vem fan kom på att man kunde prata så, men det är jävligt sött'".

Han ska ju göra superfina låtar som man kan tersa "will you go there with me TOOOOOOONIIIIIIIIIIIIIIGHT?" till och som vid första lyssningen bara låter "oooooooh" men som sedan visar sig innehålla rader som "I'm so tired I can't sleep" och som endast består av raden "Karki I love you" eftersom hans flickvän heter Karki i efternamn.

Jag vill inte att han ska vara med i Melodifestivalen.

Inte ens som pausunderhållning.

Och jag vet att Tomas Andersson Wij inte direkt blev folkkär efter sin medverkan, men det här är ju en annan sak.

Moto Boy är snygg och har gitarr. Det brukar vara tillräckligt.

Så nu gör vi en deal:

Alla fjortisbrudar som går i shorts och strumpbyxor nu i mars och som på fullt allvar tycker att E.M.D är duktiga musiker och utan någon som helst ironi anser Erik Segerstedt vara het:

Lova att ni inte börjar tycka om Moto Boy. Jag vet att sannolikheten att ni läser den här bloggen är ungefär 0.1, men om ni råkat komma hit på grund av att ni googlade Erik Segerstedt, så lova mig att ni inte börjar tycka att Moto Boy gör bra musik.

Och lova mig verkligen att ni inte får med er era bilddagboksvänner så att de också tycker det, så att han blir en Rix FM Festival/Cityfesten-artist.

Moto Boy ligger på Songs I Wish I Had Written och spelar på ställen som Emmabodafestivalen. Han ska ingen annanstans.

Punkt.

Tinnitus i hjärtat

(Singelomslag)

Det är en högtidsdag idag!
bob hund har släppt sin singel "Tinnitus i hjärtat".
Låten i sig är ingen ny låt, den spelades flitigt under sommarens spelningar. Då tyckte jag att låten var så där om jag ska vara ärlig. Men i studioversionen har den blivit mycket bättre. Thomas Öberg låter väldigt ärlig i sin sång, nästan lite förkyld, särskilt i början.

1:20 in i låten kommer firma Nimmersjö/Essing i gång med sina nästan obligatoriska skrammelgitarrer. Soundet känns igen men samtidigt väldigt uppdaterat.

En ändring kan noteras i det patenterade bob hund-soundet. Det känns som det låter mer från rytmsektionen. Christian Gabel trummar lite mer svängigare än när Mats Andersson (orginaltrummisen som är på långsemester) skötte trumpinnarna, han var mer rak och punkig.

Mina problem har skaffat sig egna drömmar, sjunger Thomas Öberg. Som vanligt fyndig och tänkvärd i sina texter.

bob hund är tillbaka och dom är fortfarande lika bra som dom alltid varit!

Inget är nytt

Då:
Kanske Älskling släpper sin enda hitlåt "Salem Al Fakir" och antalet spelningar på My Space går i taket och bandet blir omskrivna i självaste Svenska Dagbladet.
Bara några dagar efter släppet dyker låten upp på My Space i bandets Mars TV:s tappning. En cover alltså, en dunkadunka-variant som passar på Harrys dansgolv. Sångaren tillika upphovsmannen till låten blir lite gramse för att Mars TV inte frågade om lov först. Ett antal arga mail följer. Ursäkta, jag förstår, faran är över, allt är utrett, alla är glada.

Nu:
Boken Kunzelman och Kunzelman handlar om Viktor som dör och lämnar ett mysterium bakom sig som sonen Joakim får lösa. Viktor är en konstförfalskare ute i fingerspetsarma visar det sig. Boken förmedlar att allt egentligen är en kopia. Inget är nytt.

Så släpper då äntligen Florence Valentin singeln "Spring Ricco". Och det låter bra, det låter...Glasvegas! Love Antell har aldrig varit rädd för att kopiera, det är bara att lyssna på The Clash och ni förstår vad jag menar.
Samma är det med Håkan Hellström som blivit granskad för sina text och riffstölder.

Så är det någon som längre blir upprörd när det kopieras och härmas nuförtiden?
Nej, bara det är bra. Och Love och hans kumpaner har alltid gjort det på ett bra sätt, ett anständigt sätt. Snor konceptet och gör det till sin egen grej liksom.

Mobiltv: I väntan på bob hund

I vissa kretsar presenterar: mobiltv!

They twist and they shout for the boys in the band

I stand by my statement: Pete Doherty är gud.

Babyshambles är briljanta, The Libertines var ännu bättre, och Petes solokarriär verkar inte dålig den heller.
För det är väldigt lätt att ignorera drogerna och de inställda spelningarna när man ser och hör sådant här:

Sjuk som... Kate Perry

"Cause you're hot, then you're cold"... Tänk att populärmusik kan beskriva mitt influensatillstånd så träffande!

Skogspop med skägg

Det börjar se riktigt bra ut inför sommarens Roskildefestival som jag tänkte gå på.

Idag släpptes bland annat: Fever Ray och Fleet Foxes! (Mer skogspop med skägg åt folket!)

Sedan tidigare är bland annat Coldplay, Dungen, Oasis, Håkan Hellström, Amadou & Mariam klara för den danska megafestivalen.

Vilka fler akter tror ni Roskilde har i kikarn?

(Själv tror jag på bob hund, Röyksopp och Morrissey)

Ett knippe låtar #1

Först en fråga; är det någon som vet hur man lägger till nya låtar till Spotify?

I vissa kretsars första Spotify-lista: Ett knippe låtar #1

Vi drog från stan i hundranitti mot en popfestival

Hultsfredsfestivalen har inte direkt imponerat med vassa bokningar de senaste åren. Det tillsammans med riktigt höga biljettpriser har resulterat i att festivalen har varit en minusaffär i flera år i rad.
Men det ser annorlunda ut i år..
Att kunna stoltsera med Regina Spektor, The Killers och Franz Ferdinand under en och samma festival gör att vi känner doften av succé. Bli inte förvånade om Rockparty går plus för en gång skull.

Det kostar att ha kul jämt, det kostar att ha roligt jämt

Okej att Where The Action Is bråkade med Hultsfred förra året, men att gå från 800 till 1260 spänn på ett år är väl lite att ta i?

Fast i och för sig, det är väl inte gratis att se Neil Young, Nick Cave och Duffy.
Men ändå.

bob hund släpper ny singel i ett exemplar!

Det börjar röra sig ordentligt på bob hund-fronten!
Nu släpper dom singeln "Fantastiskt". I ett exemplar! (på vinyl!)
 Skivan levereras i en skivspelare som bara går att spela 30 gånger och som kommer att säljas för högstbjudande på Ebay. På en hemsida kan man se hur tillverkningen har gått till.

Skivspelaren är dessutom dekorerad av bandets husdesigner Martin Kann. Det här är bob hund-godis för oss bob hund-älskare.
Så nu är det bara att gå in på Ebay och börja bjuda på skapelsen...

Upddatering: Är jag inget riktigt fan om jag jag inte bjuder på singeln?

I väntan på nästa skiva

Det är dags att värma upp!
Denna månad kommer ett nytt album från bandet nummer ett. Dom är anledningen till att mitt musikintresse väcktes på allvar, anledningen till att jag bytte bort min East 17-skiva: bob hund!

Just nu mixas deras skiva i Malmö och i Berlin; i klassiska Hansa Studios.
I väntan på slutresultatet bjuder I vissa kretsar (och you tube) på den finfina videon "Ett fall och en lösning" med folkhemshjältarna bob hund:

Då ger vi oss in i debatten...

Vem sa att skivan är död del 2.

Först vill jag börja med att efterlysa lite vettiga skivaffärer. Ta Falun till exempel. Som helt saknar skivaffär! Ja ursäkta Åhléns, ni har väl några stackars skivor men inget som kan benämnas som en skivaffär. Tiden då man gick in och snackade musik med folk i skivaffären är förbi, i alla fall i småstäderna. 

The Pirate Bay-rättegången rasar. Ladda ner eller låta bli är den stora frågan, och det ständiga snacket om att skivförsäljningen rasar. Men Dagens Nyheter levererar idag en annan bild. På Bengans i STHLM (som för övrigt har sitt huvudsäte i Göteborg med en förträfflig skivaffär!) märker man att skivförsäljningen ökar.
- Vi säljer betydligt fler artiklar idag, säger mannen i skivaffären och menar att nedladdningen skapat allt kunnigare musiklyssnare som efterfrågar ett allt bredare utbud. 

Kolla på inslaget här

Kan nedladdning och välsorterade skivaffärer med kunnig personal leva tillsammans? Jaaa! Säger I vissa kretsar. 

Vem har sagt att skivan är död?

Det här är min inköpslista den närmaste månaden:

Vi längtar efter Love

Det var en blöt, regnig kväll på Tyrolen på Gröna Lund i november någongång.
Vi gratisåt ur en stor buffé samtidigt som artister och band fick spela en låt var på scenen för att marknadsföra sig så att vi klubbarrangörer skulle boka dom. Inne på herrarnas mötte jag en väldigt full man, det var Nordman.
Alla artister fick bara köra en låt var. Det sket Florence Valentin med Love Antell i spetsen fullständigt fasen i. Dom körde två.

Sen träffade vi Love utanför Tyrolen. Vi pratade och skakade hand och jag sa väl mest: "Du är schåå jäklaaa braaaauu". Jag tror han tackade och log.

Sen gick jag, Billy och Dennis genom ett Stockholm pyntat med snöblandatregn och novembermörker. Jag tror vi småbråkade om något. Gick förbi ställerna på Stureplan och hånade dom som satt inne i värmen och drack dyra drinkar. Tillslut hamnade vi hemma hos Billy i Bredäng och somnade. (Jag har också ett minne av att jag och Billy gav ett ex av demot "Järnet" till en viss festivalaarangör i Borlänge. Men det blev ingen festivalgig för oss)

En annan gång så spelade Flornce på Arenen i Falun för en otroligt liten publik. Men det spelade ingen roll för bandet, dom gav fullt ös från den första tonen till den sista. Det var en bra konsert. Och snart kommer bandet med sin nya skiva som heter "Spring Rico". Låten har tydligen legat på deras My space men är nu borta. Och jag har inte hört den. Grr! (Någon som hört den/har den?) Men några av texterna till nya plattan finns redan ut. Håll till godo med dom så länge. 

Ett socialistiskt bröllop?

I låten Haschkollektiv från år 2004 sjunger Mattias Alkberg BD "Nu kan vi visa folket hur man gör revolution". Matti fortsätter så småningom med frasen "Pissmoderat med förutfattade meningar, det finns alternativ till ditt småborgerliga liv"

Varför görs det inte mycket mer musik som präglas av en socialistisk anda? Det skulle verkligen behövas nu när den kungliga borgligheten har planerat in ett bröllop till sommaren 2010. Illa!

Jag undrar vilken låt som kommer spelas på bröllopet? Sannolikheten att det blir "Capitalism Stole My Virginity" med The (International) Noise Conspiracy känns tyvärr ganska liten, men man får väl hoppas. Just hoppet ska ju vara det sista som överger människan. Det är dock tveksamt om det gäller i det här fallet.

Maria och Peter: bästa melodifestivalbidraget genom tiderna

Elektroniskt samtal med Suburban kids with biblical names

Någon slags hemmagjord indiepop med markerade glasögon.
Jag vet inte hur många gånger jag spelat Rent a Wreck på dansgolvet och fått introverta pandor att fullständigt vräka ut i ba ba ba ba ba ba.

Suburban kids with biblical names musik är seriös och tramsig på samma gång. Den balansgången är hårfin. Särskilt hos den trendkänsliga indiepubliken.

Nu är SKWBN med Johan och Peter i spetsen tillbaka med EP:n #4 med den smarta samtidsskildringen ”Studenter på flak”. En låt på svenska alltså.
Jag blev nyfiken och skickade iväg ett frågemail. Detta är första delen av I vissa kretsars temainlägg Elektroniskt samtal:

IVK: På nya EP:n #4 sjunger ni på svenska på en låt. Hur kommer det sig?
Johan: Jag skrev texten på svenska. Den bara kom av sig själv, annars brukar vi lägga på sången allra sist men med den här var det annorlunda. Texten skulle inte funka på engelska eftersom den handlar om platser och känslor i Stockholm. Det skulle kännas falskt att sjunga om samma saker på engelska.

Ska ni fortsätta att sjunga på svenska?
Nej vi har inga fler låtar planerade på svenska just nu. Jag har även ett annat projekt där jag skriver texter på svenska. Jag tycker Suburban Kids handlar om att man ska få utrymme att testa olika saker. Det känns bra att det bara är en svensk låt på EP:n. Det gör den så pass splittrad som jag vill ha den.

Vilket språk är mest utmanande att skriva på?
Engelska. Det är svårast att göra sig förstådd på engelska utan att det lätt blir klyschor. Våran musik är uppbyggd så att det är svårt att lägga på sången som ett instrument som bara är där som många gör nu för tiden. Jag vill försöka säga något och sången är oftast mixad högt för att folk ska höra vad man sjunger.

Ni har lagt ut en video till låten "Europa 2005" där man ser någon som
ramlar från ett trumset under en spelning. Vad hände egentligen?
Bilderna i den videon är tagna från vår första tysklandsturné 2005. Jag kommer ihåg att alla var sjuka. Det är rätt deppiga bilder. Tycker de bilderna beskriver hur det var ganska bra, sova på golv och knarkande ljudtekniker.

Ni har några spelningar inbokade i vår men är det några festivaler på g?
Nej vi har inga festivalspelningar inbokade just nu. Antar att man bör ha en ny skiva ute för att bli bokad. Vi spelade på Arvika för några år sedan och det var fantastiskt.

And you know that I know that you make a funny face when you're brushing your teeth

Ja, all cred till Miss Li, men är det någon som verkligen borde bli upptäckt via MySpace så är det Armand Mirpour.
Josie är ett musikaliskt mästerverk. Lyssna!

De kommer att blända er!

Det var våren år 2007 och jag höll på att skiva en C-uppstats om hur små skivbolag påverkas av fildelning. Ett av de skivbolagen jag träffade var Fashionpolice. Jag tog en fika med Magnus Josefsson, en av killarna som driver bolaget, vid Rådmansgatan, om jag inte minns helt fel. När vi inte pratade om skivbolaget och typ Jacob Hellman så minns jag att han berättade att han själv höll på att skriva musik. Men att han gott och väl nöjde sig med att lägga ut musiken på Myspace. Så nyfiken som jag är gick jag självfallet hem och lyssnade på projektet. Det var ett antal akustiska låtar som han hade spelat in under namnet Autohof, och det lät fantastiskt. Men tiden gick och jag lyssnade allt mer sällan på de fina lågmälda låtarna, tills de sakta försvann ur min vardag.

Men för en vecka sedan snubblade jag över ett band, Blända, efter att ha varit inne på skivbolagets myspace-sida ännu en gång. Till min förvånig var det Magnus Josefssons nya band. Bandet består, vid sidan av Magnus, också av personer från bl.a Dungen, The Guild och Jonny Kock. Låten "lämna mig ifred", fanns redan när det begav sig som en avskalad version på Autohofs myspace men finns nu som en lite upptempoversion på Bländas myspace. Det är verkligen popgodis när det är som allra bäst.

För en månad sedan släppte bandet en EP med namnet Nico. Den är producerad av Mattias Glavå, som exempelvis har jobbat med Håkan Hellström, Broder Daniel, Anna Järvinen och Vapnet. Hur gott lovar inte det? Jag ska vara ärlig. Det här är riktigt bra! Jag tror och hoppas att det här kan bli vårens snackis i popsverige. Om inte, så är det hur som helst något som fler borde få ta del av. Du kommer att sitta med ett leende på läpparna och känna att livet är ganska bra ibland, det lovar jag.

Du är störd, men du har koll

Igår och idag har jag sysselsatt mig med att skriva mycket och länge och lyssna på det här och försökt lära mig uttala orden "hero" och "here" på deras sätt.
Det gick sådär, men det kändes ändå som att jag var med i matchen. Som om jag har velat vara En Sådan Som Lyssnar På Glasvegas hur länge som helst och nu äntligen blivit accepterad. Jag är en av er, liksom.
Som en trettonåring som röker första gången bakom gympasalen och känner sig cool sjöng jag med i Daddy's Gone första gången framför tv:n här hemma och kände mig cool.

Sedan fick jag så söta sms som gjorde mig så glad att jag bytte till det här och kände att det faktiskt inte spelar så stor roll att han inte är så credig och inte så inne längre, för så länge jag blir glad av honom så tänker jag fortsätta lyssna på honom.
Så det så.

Hiphop-Maria får komma ut och leka

Oj oj, vad denna tre år gamla låt är bra!

Norska Erland på g

Musikmångsysslaren Erland Öye har mycket på gång.
På onsdag släpper Whitest Boy Alive nya skivan Rules. Redan nu går det att lyssna på sköna Island på my spacen. Jag får housevibbar med riktiga instrument. Låten får mig att vilja dansa pretantiöst.
Inte nog med att WBA (Iinte WAAB!) ska släppa album och ut och turnéra, Erlands andra band Kings of Convenience håller också på med nytt material.

Heja Norge!

Hur kan du veta säkert, hur kan du veta klart innan du ens testat?

Jag tänkte egentligen skriva ett aslångt inlägg om Melodifestivalen, men när jag började så kändes det lite som att skriva om Linda Rosing eller Blondinbella.
Alla andra har redan sagt allt som jag vill säga, så jag skippar det.

Jag nöjer mig med att säga att igår innan genrepet började så spelades ingen annan än världens bästa Markus Krunegård.

Då kände jag att jag kanske inte skulle ha så förutfattade meningar om Melodifestivalen.

Våren tillhör Wilson

Om hösten tillhörde Frida Hyvönen så tillhör våren Jenny Wilson. Kolla bara här:

I Am So Me

Hm.
Förra fredagen var jag och världens finaste människa på inflyttningsfest hos the indiesambos, såg att de har bob hund-affischer på väggen, lyssnade på Håkan Hellström och hade "redaktionsmöte" för den här bloggen.
Den här fredagen ska jag på Melodifestivalens genrep.

Jag vet vilket som är mest jag.
Vet ni?

(rubrik: Leksands gymnasiums fönster mot musikvärlden)

Something ain't quite right

Hej Bullen!

Jag är en tjej på sexton vintrar. Idag promenerade jag hem från skolan och lyssnade på min ipod. Jag lyssnade på bob hund och sms:ade citat till Peter, när jag plötsligt upptäckte att jag bytte låt från deras Dansa Efter Min Pipa till Lars Winnerbäcks Balladen Om Konsekvenser.

Är jag normal?

PS: Det är inte tjejen på bilden ovanför som har skrivit inlägget.

Spotify: Fever Ray

Fever Ray:s debutplatta finns att lyssna på i Spotify. Klicka här vetja. 

(Och det låter riktigt riktigt bra!)

Min önskeartist till melodifestivalen

Strax är det dags för ännu en deltävling i vårvinterns lördags"underhållning". Underhållning kan definieras på olika sätt. Är det bra musik som känns småtrevlig och medryckande på lördagskvällen? Är det skrattretande artister som tar sig själva på för stort allvar? I detta fall är min definition av underhållning av den mörkare, elakare varianten. Men... det finns en folkkär artist (för det ska ju vara folkkära deltagare) som skulle få mitt genuina intresse om han ställde upp igen - Tommy Körberg! Sveriges bäste manlige sångare. Punkt.

Sommaren är framför

Jag vaknade med ett ryck. Nej faktiskt inte.

Det var ett tag sedan jag hörde "En hand i himlen", tänke att: det här var lite överpretentiöst och inte min smak.

Jag sov en väldigt massa nätter och vaknade inte med ett ryck, det var väldigt lugnt faktiskt. Men under tiden så smög sig något på. Utan att jag märkte det.

Det smygande kallas DX7-syntar, skårrande r med Jocke Berg-antydningar och falsett-sång.
Ibland känns det som att Mauro Scocco står och sjunger i vardagsrummet. Plura är inte med och lagar mat på ett hörn, nej det är bara Ratata-Mauro.

I det fina tunna ljuset
står jag
och väntar tyst
sommaren är framför
kvarteret
nästan tomt
på människor och känslor
ingen rörelse någonstans

Aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här
(En vårsöndag i Falun?)

Och tänkt dig en rytmsektion som kan få hela Rinkeby att brejka.
Jag har drabbats av Jonathan Johansson.

Allt avslutas med Psalm noll noll. Storartat!

Rim och reson

Följande låt måste alla älska.
Inga undantag.

Musiktips: Kamphopo

Lås inne ivern i dig

"Jag är en sådan idiot. Det sämsta med mig är att jag bara vill hitta musik själv.
(...)
För ett par år sedan var det ett jävla tjat om Dory Previn. De som tjatade om Dory Previn var såna som har blanka frisyrer och asymmetriska jackor från Acne. Och värst: de facto skulle Dory Previn aldrig bli min, för hon var redan så många andras."

Så skrev Annika Norlin häromdagen.
Jag läste det och kände bara "du och jag, Annika."

Jag orkade aldrig engagera mig i Glasvegas när de breakade i höstas. Det var för stor hype runt dem och jag orkade inte lyssna på något mer komplicerat än Markus Krunegård eftersom han gjorde rakt-på-texter på svenska som jag relaterade till.

Detta gjorde att jag fick något som var misstänkt likt panik varje gång jag Glasvegas nämndes. Trots det vägrade jag lyssna på dem.
Jag hade skivan och den låg i mitt iTunes, men jag skulle aldrig frivilligt spela Geraldine. Det var redan alldeles för många som gjorde det.
När det här hade hållit på ett tag så var Glasvegas-hyston över och jag började andas ut lite när jag läste om dem.

Men. Nu i februari har ZTV (som förut var först med ny musik och nu är musikkanalernas svar på Storstadspojken) börjat spela Daddy's Gone. Oavbrutet.
Och jag blir mot min vilja helt freakin' fast.

Jag har tänkt aslänge att "nej, de här är inte alls bra" och "jag gillar inte alls den här låten", bara för att jag vet att det, som Håkan hade sagt, är alldeles för sent för Glasvegas.
Men precis som när man försöker ignorera känslor för någon man inte vill ha känslor för, så funkar det inte.

Så idag kapitulerade jag och spelade deras platta ungefär tio gånger i podden hela dagen.
Och trots att jag är snart ett halvår efter alla andra så måste jag erkänna att de är ju faktiskt helt okej.

Om Maria

Bästa bandet/artisten: Mando Diao

Sämsta bandet/artisten: (Kent)

Slutade lyssna på hårdrock år: har aldrig lyssnat (om man inte ska räkna in min korta grungeperiod under högstadietiden anno 1994-1995)

Kan inte leva utan: bara jag får höra musik då och då kan jag leva ett ganska levnadsvärt liv...

Spelar själv: musik på Spotify med hjälp av associationsleken

Om Billy

Bästa bandet/artisten: Håkan Hellström

Sämsta bandet/artisten: Lykke Li

Slutade lyssna på hårdrock år: Hårdrock? Vad är det?

Kan inte leva utan: Trocadero och Loka

Spelar själv: gitarr och bas

Att lyssna och att drömma, i väntan på...

Hur stillar man sin längtan när vissa näthandlare skickar CD-skivorna samma dag som en viss skiva släpps, och inte dagen innan, som vissa andra näthandlare gör? I och för sig är väntan snart över för idag måndag landar den efterlängtade i brevlådan. Mando Diaos femte album. Jo, man lyssnar på Spotify där albumet finns tillgängligt sedan släppdatumet fredag den 13:e. Hur hanterar man den mentala bearbetningen av de nya låtarna och förväntan på den verkliga, fysiska skivan? Jo, man drömmer om bandet och ett av spåren på albumet, som redan är en favorit ("Gloria")! Drömmen inatt handlade om att jag var i Frankrike, en spelning var på gång och jag träffade Björn Dixgård... Ja, det var väl allt.

Det är jobbigt ibland

Söndag.
Bland annat läsning av Sonic.
Sedan en aktivitet för oss skivnördar.
Ja vi som fortfarande köper platsbitarna med skivor och beundrar dom trevliga omslagen. Mina skivor var sorterade på genre. Nåjå, hjälpligt i alla fall. Eftersom vi eftersträvar enighet i detta land, i denna lägenhet, bestämde jag mig för att sortera hela samlingen i bokstavsordning.
Nåja. Lättare sagt än gjort.
Alfabetet var aldrig min starka sida i skolan. Jag måste rabbla igenom allt för att veta vad som kommer efter bokstäverna. Kan inte haffa en bokstav mitt i, och sedan veta vad som kommer efter.
Fördelen med att sortera på gengre är att man kan gömma undan pinsamma skivor. Till exempel hårdrocksavdelningen med titlar som AC/DC, Halloween och Hjalle och Heavy. Nu står AC/DC kompis med Alf, Hjalle och Heavy med Happydeadmen. Min bärckliga indiefasad fullständigt demoleras av hårdrocksskivor som jag inte kan ställa in i förrådet och glömma bort.
Jag lyckades sortera samlingen tillslut, detta efter yrsel, huvudvärk, svordommar och allmän sjukdom.

Om Fridah

Bästa bandet/artisten: Markus Krunegård.

Sämsta bandet/artisten: Takida.

Slutade lyssna på hårdrock år: 2005.

Kan inte leva utan: Kärlek, dator och ipod.

Spelar själv: Officiellt spelar jag gitarr, men eftersom jag inte kan stämma den så har jag inte spelat sedan 2007.

Om Peter

Bästa bandet/artisten: bob hund

Sämsta bandet/artisten: De som inte får plats på DN Kultur

Slutade lyssna på hårdrock år: lyssnar fortfarande ibland

Kan inte leva utan: köttfärs

Spelar själv: gitarr och över

Nu börjar vi

Först kom jag på namnet. I vissa kretsar. Det lät skoj, och pretto.
Det första att ta ställning till var vad bloggen skulle handla om. Musik så klart.
Vem ska skriva på den? Min närmaste och min vapendragre med basen och Dalarnas bästa 16-åriga bloggare och så tänkte jag själv skriva.
Ingen reklam, bara musik musik musik.

Välkomna.