Ibland när jag vill uppleva nostalgi går jag in på Youtube och söker på låtar som jag gillade när jag var mindre. Häromdagen hittade jag den här, och tycker fortfarande att det är det bästa Eurovision-bidraget ever.
Sångrösterna är väl inte de snyggaste jag hört och outfitsen inte de snyggaste jag sett, men vad spelar det för roll när låten fastnar i huvudet och faktiskt är rätt bra? Och hur viktigt är sånt när man så fort man hör den blir sju år igen och lyssnar på den i en stekhet Saab på väg till sin mammas jobb?
Och framförallt: Vad spelar det för roll när den plötsliga övergången till engelska 2.38 in i klippet är så söt?
torsdagen den 11:e juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arkiv
-
▼
2009
(96)
-
►
maj
(12)
- All I wanted was a kick-about in the park
- Snart helg va?
- Idag vill man vara från Norge (eller i Norge?!)
- The bells in strike at midnight of Alcazar
- Malena Ernman lockar till självmord
- Nu hyllar vi hård rock!
- Tack Per!
- Only for the boys in the band
- Slagsmål på P&L?
- En tycker till om bob hund
- Per Sinding Larsen jagar Kask
- Recension: bob hund på Cirkus
-
►
maj
(12)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar