När motorsågen åker fram

Onsdag betyder skivrecensioner i många tidningar. Lillördag för Harrysbesökarna, lillördag för oss musikintresserade. Jag brukar alltid börja med de skivor som fått sämst betyg, de är lite roligare att läsa än skivor som fått full pott. Jag älskar när motorsågen åker fram. Till exempel har nöjesmedarbetaren Anders Gustafsson varit ute i skogen och avverkat skog så det står härliga till. I sin recension i Dalarnas Tidningar skriver han följande om Tomas Ledins nya skapelse "500 dagar om året":

"Att ta sitt avstamp i vardagen för att snida allmängiltiga texter kan vara ett genidrag, men då krävs litterär begåvning. Det saknar Ledin."

Han fortsätter:
"Vad ska man göra med Tomas Ledin? När allt som inte irriterar bara är blekare än vit sparris? Jag vet faktiskt inte."

Det är väl på recensionssidorna som avståndet mellan Mix Megapol-lyssnaren och musik etablissemanget märks som mest. I Tomas Ledin-fallet ställer jag mig på etablissemangets sida. Basta. Hellre pretantiös en pöbelaktig.

Förresten: Billy! Jag hoppas på en konsertrecension av Lykke Li i sommar! Tar du fram bandsågen?

Upddatering:
När vi inte får egna kommentarer får vi sno från andra. Den här snor vi från en artikel om Ledin på DN.se

"Ledin är bäst. Jag tar en Ledin varje dag i veckan framför alla dessa indiepajasar som springer runt på söder. Kan de inte lägga sig i ett solarium och växa upp?"

Humor!