onsdag 25 mars 2009

Folkmusik för mig (bob hund-recension)

En första reflektion på "Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk":

Bob hund har gjort en platta som knappt går att jämföra med någon tidigare.
Möjligtvis att bandet gått tillbaka till tidigare alster, mer avigt och krängande, fast med mer syntar och mindre gitarrlarm signerat firma Nimmersjö/Essing.
Syntarna känner vi igen från sidoprojektet Sci-fi Skane (Öberg/Jonasson).

Som bob hund-fan så är det roligt att det verkligen kommer något nytt och inte en kopia av "Stenåldern kan börja" (bandets förra studioplatta). Låtarna är mera utmanande för lyssnaren, inte lika lättsmällt som förut. Men när man väl kommit över svårighetsperioden smälter musiken som smör i ett härdat bob hund-hjärta! 

Rockpoeten Öberg är fortfarande den lednade klurighetsfarbron han alltid varit inom den svenska textfloran. "Du är den renaste fisken född i förgiftat vatten, att födas är, att födas in en obotlig identitetskris, våga göra fel för att kunna trilla utan att falla och mina problem har skaffat sig egna drömmar sjunger han och det är väl bara att hålla med och lyfta på hatten. 

Bästa låten efter två lyssningar: Världens bästa dåliga låt 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar