"Slipsarna höll tyst på ditt föredrag". "Nu är jag ett as, jag förstörde hans liv på min arbetstid" diktar Borgert och hans orkester, och även i smått fantastiska biten "Nu ska du ha feedback": "Se hur jag fängslar med min powerpoint" sjunger Johan samtidigt som Paula Cederberg drar igenom ett papper i dokumentförstöraren, strimlorna förvinner ut i publiken på Debaser Medis och jag tänker, ah! Detta är kontorspop.
Det är den ovanstående låten som gör sig bäst live under denna korta korta konsert. (Hur tänkte klubbarrangören egentligen när de gav bandet så kort tid, eller hur fasen gick det här till?)
De andra låtarna svänger till i bland. Tyvärr är inte bandet riktigt samspelta, eller är det en nervositet som ger sig till känna?
Den som gör det säkraste intrycket är bandledaren själv. Självförtroendet spirar, man behöver inte göra sig till när man gör så bra musik.
