Den Stora Utmaningen (10 låtar från 00-talet)

I vissa kretsar vill inte vara sämre. Vi har också gjort en lista på 00-talets bästa låtar. Vissa gör en lista på 100 eller 50 låtar. Vi drog åt svångremmen och ställde oss på plankan och bestämde att utse de 10 bästa låtarna från 00-talet. Det har varit ett helvete. Många låtar som är bra fick inte plats på våra listor.

Innan vi börjar sörpla in 10-talets nya alster vill jag (Peter) göra en stilla undran: Va fan hände med musiken under 00-talet egentligen? Jag har absolut inga statistiska belägg för det här, men min känsla säger att musik missbrukas mycket mer nuförtiden.

Låtarna vailas sönder i Idol, Körslaget leker firmafest och låter 20 lagerarbetare från Viskafors gapa sönder We will rock you och sedan kalla misshandeln för körmusik. Hallå! Körmusik? De har de aldrig varit i kyrkan eller i någon annat forum för körmusik. Att kalla Körslaget för körmusik borde vara straffbart. Programmet borde heta Klassens timme-slaget.

För att inte tala om Dansbandskampen. Gammal musik i ny tappning. Var försvann de nya låtarna? Covermusik kanske funkar att lyssna på under påverkan av alkohol på hemvändarfesten men nu har otyget spritt sig till riksteve.

Till sist, ett inlägg i fildelningdebatten. Inte från mig själv, utan från en kompis. Han är liksom jag ett fan av Bob hund. Jag frågade om han hade hört senaste skivan.

- Jag har slutat att lyssna på musik efter Ipred-lagen, blev hans svar.

Nätet svämmar över av listor. Skit i dem. Det här är facit:

Marias nollnolltal: (På Spotify)

The Ark - The Most Radical Thing To Do (2002)
Introt (som hörs i slutet av föregående låt på albumet) vill jag höra på mitt bröllop. Det är en mycket romantisk låt trots, eller tack vare, texten.

Håkan Hellström - Det är så jag säger det (2002)
Trots ett stort låtutbud att välja från, står denna låt i en klass för sig, när det gäller herr Hellströms produktion under det senaste årtiondet.

Kanye West - Through the Wire (2003)
Framgången har stigit USA:s bratigaste hiphopare åt huvudet. En gång i tiden, när karriären precis hade börjat, lät det som bäst.

Coldplay - Fix You (2005)
Många låtar var kallade, och få var utvalda. Till sist föll valet på denna Coldplay-låt som står sig bäst i längden.

Laleh - Live Tomorrow (2005)
Jag minns en sommar då jag arbetade nattpass som hotellreceptionist med TV:n som enda sällskap. Jag minns denna låt som ZTV:s hitvarning.

Mary J Blige - Be Without You (2005)
Ingen kan sjunga som Mary J Blige, och ingen kan förmedla känsla som Mary J Blige. Denna låt är beviset.

Mando Diao - Ochrasy (2006)
Björn är den bäste sångare i Mando Diao, och så här avskalat vill jag alltid höra hans stämma.

Tingsek - I Love You (Part 1) (2006)
Hur skapar man en låt som framkallar lyckokänslor i magen, som bubblar upp och tar sig ut genom ett leende på läpparna? Fråga Magnus Tingsek.

Adele - Melt My Heart to Stone (2008)
Mary J Blige har fått seriös konkurrens från andra sidan Atlanten. Det kan aldrig bli för mycket äkta, känslosam, kvinnlig skönsång.

Regina Spektor - Laughing With (2009)
Regina Spektor kan förmedla allvarliga texter med lättsamma melodier. Jag vill ha mera sådant på 2010-talet.

Billys nollnolltal: (På Spotify)

Familjen - Det snurrar i min skalle
”Det Snurrar I Min Skalle” var nog den lättaste låten att ta ut till den här listan. Textraden ”Jag gjorde upp en eld för dig/och nu brinner hela skogen” är genial. Den bästa elektroniska musiken under 2000-talets tio första år stod Familjen för.

Oasis - Songbird
En av dem få Oasislåtarna som Liam Gallagher har skrivit. Annars har det varit Noel som har varit hjärnan bakom Manchesterbandet. Men ”Songbird” kan mycket väl vara Oasis bästa låt någonsin.

The Libertines- Time For Heroes
Ingen musiker var lika skandalomsusad som Pete Doherty. Men bakom alla skandalrubriker gömde sig ett musikaliskt geni. Det visade han både i The Libertines och i Babyshambles. Radarparet Doherty/Barat hade mycket väl kunnat bli lika klassikt som Lennon/McCartney och Morrissey/Marr. Men istället handlade det om droger, stölder och osämja, vilket resulterade i att The Libertines splittrades.

Eskobar – Good Day For Dying
När debutskivan släpptes år 2000 värderade jag Eskobar som ett av Sveriges mest intressanta band. Bandet lyckades dock inte leverera en likvärdig uppföljare, och har inte varit i närheten av det under de senare skivorna heller. Men jag lyssnar gärna på ”Good Day For Dying”, och drömmer mig tillbaka till en tid då Eskobar var ett band att räkna med.

Håkan Hellström- Uppsnärjd I Det Blå
Håkan stod för decenniets största och viktigaste genombrott inom svenskt musikliv. Ingen annan var lika betydelsefull. Helt plötsligt var det riktigt hett att sjunga på svenska igen. På väldigt kort tid gick han från att vara en basist i ett indieband till att bli en institution. Ord är egentligen överflödiga men Håkan är en levande ikon och debutskivan är en modern klassiker. ”Uppsnärjd I Det Blå”, som är hämtad från debuten, är oerhört underskattad. Det talades om att låten skulle bli en singel men så blev det inte. Det är förmodligen därför låten inte har fått den uppmärksamhet som den förtjänar.

The Strokes - Last Nite
Överklassgrabbarna från New York stod för decenniets första och förmodligen också största hajp. Bandet blev omtalat som rockens räddning innan debutalbumet hade släppts. När skivan väl nådde butikerna kunde vilken idiot som helst bekräfta att hajpen var befogad. Det var ett bedårande album från ett bedårande band. Och låten ”Last Nite” var, och är fortfarande, en bedårande låt.

The Knife - Heartbeats
The Knife är egentligen ett ganska överskattat band. Man kan väl enkelt säga att syskonen Dreijer blandar och ger. Men Karin har en av Sveriges absolut bästa röster, och ”Heartbeats” är kort och gott en väldigt bra låt.

Kristian Anttila-Västra Frölunda
Låten har ett enormt skönt driv från första till sista sekund, och en gitarrslinga som är helt gudomlig. ”Västra Frölunda” kan mycket väl vara den låt som jag har lyssnat på flest gånger under decenniet, utan att tröttna det minsta på den.

Morrissey - Irish blood, English Heart
Moz fick på 1990-talet utstå en hel del kritik. Han blev bland annat kallad för rasist i och med låten ”The National Front Disco”. Med raderna:
”I’ve been dreaming of a time when/ to be English is not to be baneful/ to be standing by the flag not feeling shameful, racist or partial”, tog han avstånd från de vidriga anklagelserna.

The Ark -It Takes A Fool To Remain Sane
Jag minns att jag ofta under högstadiet sökte tröst i den här låten. Jag kände att jag verkligen kunde identifiera mig med den. The Ark lät aldrig så bra som bandet gjorde år 2000. För övrigt är texten till ”It Takes A Fool To Remain Sane”
helt magnifik.

Fridahs nollnolltal: (På Spotify) (En låt fattas tyvärr)

10. When You’re Looking Like That – Westlife

(Coast To Coast, 2001)

Sluta inte läsa än, det kommer bättre låtar snart. Men eftersom det här är en lista över de bästa låtarna under nollnolltalet, så ville jag ta med en låt som jag tyckte var bäst när den kom. Och eftersom jag var åtta år när jag hörde den här så får den här kvala in. Westlife var ett pojkband, det ska erkännas. MEN. De var det bästa pojkbandet som någonsin stått på denna jord. Deras låtar var helt okej, de sa ganska roliga saker i intervjuer – och de gjorde When You’re Looking Like That. Bättre än såhär blir inte irländsk NRJ-pop. Sjukt bra låt av ett sjukt bra pojkband.

9. Chewing Gum – Annie

(Anniemal, 2004)

Jag hatade den här låten i början. På riktigt, jag hatade den. Jag hatade den så mycket att jag bytte kanal när den var Veckans Hitvarning på ZTV och jag försökte äta frukost till den. Men sedan hände något. Efter ett tag var den inte lika dålig längre, och då började jag istället lyssna på den om och om och om igen. Nu älskar jag beatet, den alldeles för ljusa rösten och det tjatiga upprepandet av ”oh NO! Oh NO!”.

8. Crying At The Discoteque – Alcazar

(Casino, 2000)

Säg “Alcazar” och det jag associerar till är hela min barndom. Jag var kär i Andreas Lundstedt, kunde dansstegen till merparten av Alcazars låtar och lärde mig texterna till allihop utantill. Vissa av deras låtar var väl inte riktigt något jag skulle vara stolt över att lyssna på idag, men Crying At The Discoteque är faktiskt tre minuters ren och skär briljans. Och trots att melodin är Sheila B:s låt Spacer, så tycker jag ändå att den är så typiskt Alcazar. Snygg melodi, snyggt ljud, och framförallt snyggt band.

7. Hej Hej Monika – Nic & The Family

(Hej Hej Skiva, 2004)

Man får tycka att jag är helt jävla korkad som har den här låten på en lista över de bästa låtarna som gjorts hittills under 00-talet. Men det tycker inte jag att jag är. För jag tycker att det här är den bästa pepp-låten som finns. Det är en enkel men briljant låt om kärlek och blyghet, och jag tycker faktiskt att indiemänniskorna som suckade ”åh, jävla sommarplåga” om den här låten hade helt fel. För på fullt allvar, känns inte raden ”känns som vår kärlek föll på sned från början, precis som lutande tornet i Pisa” som något som skulle kunna komma från såväl Markus Krunegård som Håkan Hellström?

6. Pocketful of Money – Jens Lekman

(Oh You’re So Silent Jens, 2005)

Jag älskar Jens Lekmans musik. Jag älskar de träffsäkra texterna, jag älskar de lugna och försiktiga melodierna som man både kan somna, gråta, skriva och pussas till, och jag älskar Jens Lekmans personlighet. Jag älskar den här låten för att jag brukade skriva citat ur den till en pojke som jag älskar. När jag insåg det så skrev jag i ett blogginlägg att han turns my legs to spaghetti. En vecka senare gick jag väldigt sent hem från honom, på ben som verkligen inte var något annat än spaghetti. Utan den här låten hade den känslan varit mycket svårare att beskriva.

5. Hey Modern Days – The Ark

(We Are The Ark, 2000)

Jag tycker inte att en lista över nollnolltalet är en riktig lista om den inte innehåller The Ark. För trots nakenvandringar genom Malmö, skämt om terrorattacker och uttalanden om Eurovision Song Contest efter en sugig placering, så är de faktiskt ett av Sveriges absolut bästa band. Jag hatar klyschan ”de räddade mitt liv” när man pratar om musiker, så man kan lite mindre dramatiskt säga att The Ark var mina bästa kompisar när jag gick i sjuan. Jag var den enda som hade en iPod Mini, och alla låtarna på We Are The Ark var med på 25 mest spelade. Den här var överst.

4. Pokerkväll I Vårby Gård – Florence Valentin

(Pokerkväll I Vårby Gård, 2007)

”Och igår knackade snuten på, skickade packet till piketen”. Den raden var i stort sett det enda jag sjöng under sommaren och hösten 2007. Hade jag varit mina föräldrar hade jag varit lite skeptisk till att min fjortonåriga dotter gick och sjöng rader om ett kriminellt gäng som jobbar i fängelse och odlar knark hemma, men det var inte min mamma och pappa. De tyckte bara att det var en jättebra låt med en skön melodislinga. Såklart. (Och jag bryr mig noll gånger noll om Clash-stölder.)

3. Det Är Ett Idogt Jobb Att Driva Ungdomen Ut Ur Sin Kropp – Markus Krunegård

(Markusevangeliet, 2008)

Markus Krunegård är ju Markus Krunegård. Det vill säga: En underbar man. En av de grejer jag ångrar mest av allt i hela mitt liv är att jag var så puckad och vägrade tycka om honom. Jag tyckte att han verkade ha hybris för att han inte hade några vänner på MySpace, och därför sågade jag honom längs med fotknölarna. Sedan såg jag honom live och… eh, ändrade mig. Jag vet verkligen inte många låtar som är bättre än den här, och jag vet verkligen inte många artister som är mer fantastiska än Markus Krunegård.

2. I Get Along – The Libertines

(Up The Bracket, 2002)

Jag kommer inte skriva något om den fascinerande historien om Pete Doherty och Carl Barât. Jag kommer inte skriva om hur sorgligt det är att världens bästa rockband la ner på grund av droger, och jag kommer inte skriva något om att The Libertines var bättre än Babyshambles. Jag tänker bara skriva att när jag som femtonåring hörde raden ”I get along, just singing my song, people tell me I’m wrong, fuck ’em!” för första gången så ångrar jag bittert att jag bara var nio när låten kom, och att istället för att spara pengar till London-resor och se Pete och Carl live, så lyssnade jag på Las Ketchup och lekte med Barbie.

1. Spår Nr 6 – Peggy Lejonhjärta

(Viskningar Och Rop, 2004)

Det är konstigt hur vissa låtar bara kan fånga en. Jag fyllde tolv år och önskade mig Peggy Lejonhjärtas Viskningar & Rop i present. Min moster köpte den till mig, och jag gjorde ingenting annat än att ligga på min säng och lyssna på plattan hela dagen efter min födelsedag. Sedan dess har jag aldrig slutat lyssna på Spår Nr 6, och heller aldrig tröttnat på den. Det är gitarrerna och den helt briljanta texten som gör att den här låten aldrig någonsin kommer att ta sig ur mitt hjärta.

Peters nollnolltal: (På Spotify)

Det snurrar i min skalle - Familjen

Den 20 oktober 2006 gjorde DJ-duon Bend your nis plis sitt första gig på kårhuset i Falun, när det fortfarande låg uppe på Lugnet. Lokalen var ett jäkla kyffe och skulle nog inte få godkänt av räddningstjänsten ur brandsäkerhetssynpunkt. Vi spelade Familjens Ivanhoe och Rebecca, den tidiga varianten på Det snurrar i min skalle. Vi tyckte låten svängde, det var en av grundkriterierna för att vi överhuvudtaget skulle spela en låt i DJ-båset. Sen kom vi med i Klubb Phone Me och bokade Familjen. Publiken gick bananer . Några år senare fick Familjen följa med Kent på turné, men det är en annan historia.

The Heinrich Maneuver - Interpol
Bra rock i Joy Division-anda.

Take A Chance - The Magic Numbers
Finns det något sötare band än de magiska siffrorna? Syskonparen Stodart och Gannon är så gulliga att man bara vill krama dem. Låten Take A Chance är lagom indie anser jag. Inte för pretto eller för svårt, låter det inte lite Popsicle?

Blommor på brinnande fartyg - Bob hund
Från senaste skivan, en framtida bob-klassiker. Texten är en av de starkaste som Thomas Öberg skrivit. Det i kombination med ett tajt electrobeat och det avslutande gitarrsolot signerat Essing/Nimmersjö kan inte bli så mycket bättre. Bob hund är tillbaka med besked.

En annan typ av disco - Detektivbyrån
En lite kylig augustimorgon åkte jag norr ut från Stockholm. Knappt någon trafik alls, jag åkte från vårt nya hem, nästan samma känsla som i inledningen i Eldkvarns mästerstycke Fulla för kärlekens skull. En annan typ av disco spelades i bilstereon, den fungerande som någon slags tröst. Det var då jag insåg att Detektivbyrån verkligen har tillfört en speciell känsla till 00-talet.

We Share Our Mother's Health - The Knife
Under hela 00-talet har de gäckat oss med hemliga masker och konstiga ljud. The Knife gör verkligen något eget och platsar självklart på denna lista.

Palace & Main - Kent
Hur jag än vänder och vrider på min musiksamling kommer jag alltid tillbaka till Kent. Som fan får man stå ut med mycket. Dåliga låtar till exempel, Tillbaka till samtiden kanske inte var den klang och jubel-föreställning vi hade hoppats på. Men med Röd visade Kent återigen att de är Sveriges bästa ishockeyhalls-arena-band. Räkna aldrig ut Kent. Men varje platta tar sin tid, därför kommer listans Kentlåt från Du och jag döden.

Dom kommer kliva på dig igen - Håkan Hellström
Hur många gånger har vi inte hört om att Håkan Hellström förändrade hela den svenska musiken på 00-talet? Jättemånga gångar antagligen. Därför struntar jag att skriva det. Istället plockar vi en låt från Ett kolikbarns bekännelser, den bästa Håkan-plattan någonsin.

Infra Riot - The Soundtrack of our lives
TSOOL:s karismatiske sektledare Ebbot Lundberg styr sitt band med järnhand. Jag hoppas han fortsätter med det in på 10-talet.

The Aftermath - Kashmir
På Ljungskile Folkhögskola fick jag låna denna skiva av Sofia. Tack för lånet, först nu har jag själv köpt skivan. Och den är lika bra nu som den var 2004.